Sidor

onsdag 25 augusti 2010

Skoldebatten

I går talade jag skolfrågor och medverkade vid en dialog mellan LR och politiker i Skåne.
En av frågorna som var uppe var väljarnas benägenhet att välja parti efter hur man ser på skolfrågan. Detta är säkert sannolikt likaväl som jobbfrågan och andra frågor som berör människor.
Frågan om hur frågor ställs och vilka svar man då får var på tapeten. Jag menar att man många gånger får de svar man frågar efter eftersom det går att få in svaret i efterfrågad kolumn.
Exempelvis kan en fråga se ut så här: ”Är skolfrågan en av de frågor som skulle kunna vara avgörande för vilket parti du kommer att rösta på i riksdagsvalet i höst?”

”Skulle kunna” svar kan öppna upp för att täcka in otroligt många svar. Det behöver inte vara fel för det, men ofta är frågor ställda på ett sådant sätt att man kan få svaret att som i detta fall många skulle kunna vara avgörande för valet men det kan också bli jobbfrågan eller trovärdighet i ekonomi o s v.
Jag vill påpeka att skolfrågan är oerhört viktig och att det är stor skillnad på en skola med mätbara mål, uppföljningsbara mål och betyg och ett parti som (V) som är emot betyg. Det är ett stort vägval att välja Allianspartierna och att välja de rödgröna.
Ett förstatligande av skolan drivs fackligt, och själv var jag med den gången skolan kommunaliserades och hade då inte en önskan om att så skulle ske. Att det finns en tanke på att likvärdigheten blir lika om den utgår från staten kan jag förstå men samtidigt vill jag poängtera att staten inte kan ersätta alla de frågor som rör hur undervisningen ska ske och hur en skola styrs. Den största frågan av alla tycker jag är innehållet och hur det går till. I dag finns det inspektioner för att se hur skolor fungerar och dessa ska följas upp och åtgärder vitas om sådana påpekas.
Jag tror också att öppna resultat och målbeskrivningar är nyttigt för att få förändringar tillstånd. Jämför du dig med andra så skapar detta en kraft i att följa med och utvecklas.

söndag 22 augusti 2010

Att föra Sverige framåt.

I dagens DN skriver Peter Wolodarski om ett oreformerat kommunistparti som ska få plats i Sveriges regering. Det väcker onekligen en del kännslor hos människor. Andra åter reagerar på att miljöpartiet som de tänkt rösta på allierar sig med de röd gröna. Säkert finns det fler åsikter av olika slag men jag hoppas att människor är förnuftiga och funderar på vem som bäst kan sköta den svenska ekonomin och föra Sverige framåt.

Samtalskampanj med sol i sinnet.

Samtalskampanjandet i full gång. I stort sätt alla är positivt inställda och välvilliga. Endast någon enstaka är negativ. Försökte ändå få veta vilken fråga som var viktig för dem även om de ska rösta på något annat parti, men inte ens det gick i det ena fallet men gav ett svar i det andra.
En förskolelärare var inte glad på förslaget om att utöka barnens tid på förskolan från 15 till 30 timmar. Barn behöver tid med sina föräldrar . Instämmer till fullo i detta. Det är för att vi arbetar vi behöver verksamhet för våra barn inte för att vi ska abdikera från föräldrarollen och vår egen del av ansvar och vikten av att vara förälder.Margareta Pålsson (M) skrev en bra artikel om detta i Helsingborgs Dagblad för ett tag sedan.

FUB

I går var jag på FUB och debatterade frågor för funktionshindrade under två timmar. Bra att frågorna är igång och jag tar med mig en del tankar tillbaka till politiken. Vi som var där lärde oss begreppet ”normalstörda” i förhållande till utvecklingsstörda. Arbetslinjen även på detta område och att komma från dagligverksamhet som är en återvändsgränd var på tapeten.

måndag 16 augusti 2010

Möte med HSO

I dag har jag varit i Eslöv på ett möte med HSO. Vi var två från (M) och (FP) och en (C).
Arbetsmarknad, PBL, tillgänglighet, sjukvård och mycket annat kom på bordet under våra diskussioner. Det var ett par väl använda timmar då förståelsen och allas olika erfarenheter kunde ge plats för nya möjligheter i tänk och att se möjligheter istället för svårigheter. Tar med mig detta till riksdagsarbetet även om en hel del frågor landar på kommuner och regionen och andra åter är ledarskapsfrågor.

Gör om och gör rätt.

Att det finns affärer vid tunnelbanestationer är väl praktiskt, men när det kommer till att ha förskolverksamhet nära stationen blir jag tveksam. Visst det kan finnas alla tänkbara miljöer såväl som parker som ren asfalt, men tanken på att nu göra mammor och pappor till löpandeband föräldrar känns skrämmande. Gör om och gör rätt har varit oppositionens paradmelodi. Jag vill gärna använda detta uttryck för det förslag som i dag kom i ett utspel i Stockholm.

fredag 13 augusti 2010

Är det någon som blir förvånad över att personer väljer att lämna facket?

LO har klagat på att de tappar medlemmar. Kanske skulle LO fundera på hur människor ser på sin situation och vad de önskar av ett fackförbund.
Att ett fackförbund i ett modernt samhälle låter sig vara fastklistrade vid ett politiskt parti och dessutom har en önskan om att dess medlemmar ska rösta på ett parti upplever jag som anmärkningsvärt.
Med anledning av att Maria Linder helst vill se att medlemmarna väljer socialdemokraterna borde de kanske gå ut med att andra icke göre sig besvär. Hur försvarar en facklig organisation som ska företräda sina medlemmar att de lägger medlemspengar på politisk kampanj för socialdemokraterna. Dessutom vänder sig deras affischkampanj mot regeringen inte för en fråga, utan mot regeringen. Helt otroligt!

onsdag 11 augusti 2010

Vinst i välfärdsektorn.

Vinst i vård, skola och omsorg. Inte bra säger speciellt vänstern eftersom företag tjänar pengar på sjuka och barn. I en artikel skriver Svenskt Näringsliv om just detta.
Det intressanta med att inte gilla vinst är att den som ska bedriva verksamhet inte kan förbättra och förändra om man inte har pengar över till att köpa nya sängar, utrustning, datorer mm. Man kan ge pengar i anslag skulle svaret bli, javisst kan man det men har du samma summa hela tiden så kommer du snart att upptäcka att det gräver ur ekonomin. En dag måste man investera. Det som också är intressant är att företag inte ska kunna leva på att driva bra verksamhet inom välfärdssektorn. MEN det går bra att företag säljer utrustning, böcker och andra förbrukningsvaror som ska användas inom välfärden. Hur denna tankevurpa går ihop överlämnar jag till vänstern att själv berätta om. När föräldrar, barn, äldre och sjuka är nöjda med verksamheten och har fått ett mervärde så skapar också detta ett mervärde genom att andra försöker bli lika bra eller bättre. Det är bra för den som ska använda tjänsterna.
Om det skulle finnas företag som skapar vinst genom att inte tillhandahålla bra verksamhet så kommer de inte att bli långlivade och ingen tycker om dem som missbrukar ett förtroende. Detta gäller alla sektorer ingen undantagen.

Hushållsnära tjänster.

Oppositionspartierna är emot en subventionering av RUT, hushållsnära tjänster, men ändå finns det motståndare mot reformen som köper densamma. Snurrigt, svar ja om man utgår från att de är emot och ändå gör det. Den andra sidan av saken är att vi hela tiden inför förändringar som vi får leva med fast vi inte ville ha dem för egen del. Men det som skiljer detta mot annat är att det är ett erbjudande och det behöver man inte ta. Nu gör vissa av dem det, och har man stått på barrikaderna och kämpat mot detsamma så ter det sig märkligt. Speciellt märkligt blir det när de kallar det pigjobb.
Svarta jobb blir vita och kvinnor, mest men även män, som stått långt ifrån arbetsmarknaden har fått ett arbete som ger såväl en lön som försäkring och är pensionsgrundande.
I min närhet har jag ensamstående mamma som tycker att detta är bland det bästa som hänt henne. Hon värderar att kunna ha råd att unna sig att köpa denna tjänst.
Kvinnor och män som arbetar och köper hushållsnära tjänster och kvinnor och män som kan få arbete genom att sälja hushållsnära tjänster.

Länge leve köksbordsdialogen!

Köksbordsdialogen är igång. Föräldrar i klassrummet då elever är stökiga. Visst väcker det diskussionslusten. En del föräldrar sitter hemma och tycker att en annan elevs föräldrar borde vara på plats och ta hand om sitt barn som stör all andra. Skolpersonalen önskar lugn och ro men skulle nog inte bli överförtjusat över att ha föräldrarna med under lektionstid. Föräldrar kan nämligen också vara jobbiga för skolan samtidigt som de å andra sidan också skulle kunna vara till hjälp – det beror på.
Jobblinjen gäller! Kan föräldrar vara borta från sitt arbete och bör de vara det om det förekommer stök i klassrummet av de egna barnen? Vad tycker arbetsgivare om att föräldrar lämnar sina arbeten och ska vi lagstifta om det? Problematiken finns där och den är välbeskriven. Föräldrar i klassrummet ser inte jag som den optimala lösningen men det är en bra debattväckare.

Betyg i åk 6 eller åk 7?

Skolan är på tapeten. I våras fick jag frågan om jag trodde att den skulle bli en valfråga. Svaret var nej utifrån att det inte är specifikt nu utan det finns alltid åsikter om skolan. Alla har gått i den och alla vet hur de tycker det ska vara utifrån egna och andras erfarenheter.
De fackliga organisationerna har också åsikter, vilket de ska ha. Nu önskar de att de politiska partierna ska enas om en åk för betygen för långsiktigheten. Man vill inte se vänsterpartierna driva en linje för åk 7 och de borgerliga en linje för åk 6. Det kan jag förstå att de fackliga organisationerna tycker och de åsikterna delas säkert många gånger på skolorna. Däremot kan jag inte tycka att det kan kvitta vilket, min översättning av vad lärarorganisationerna säger, om det är i åk 6 eller i åk 7 eleverna får betyg. Den tid under vilken vi haft betyg endast i åk 8 har jag och många med mig sagt att detta är alldeles för sent. För mig är det inte optimalt att ge de första betygen i åk 7, ett år tidigare. Jag tycker att det är oerhört viktigt att få ett papper i handen tidigare. Jag håller med om att det är bättre än i åk 8 men jag menar att eleverna tjänar på att få det redan i åk 6. Lärarorganisationerna föreslår en kompromiss med några betyg i åk 6 och andra i åk 7 för att de politiska partierna ska kunna kompromissa. Det tycker jag är en dålig lösning för eleverna. Varför röra till det så? Betyg i åk 6 är inte bara påhittat utan det finns en tanke bakom.

söndag 8 augusti 2010

Personvalskampanj

I dag den 8 augusti diskuteras personvalskampanj i Helsingborgs Dagblad. Politik handlar om att synas i valrörelsen och att bli hörd i bruset. Som nummer tre på Riksdagslistan i Västra valkretsen
( Bjuv, Eslöv, Helsingborg, Höganäs, Hörby, Höör och Svalöv) bedriver också jag personvalskampanj,och flera andra med mig, genom att marknadsföra mitt namn och påminna väljarna om vem jag är och vad jag står för så försöker vi alla på olika sätt att nå fram i mediebruset.
I dagens Sverige så överöses vi med reklam från alla möjliga håll och ärligt talat så är det precis som i det gamla kinesiska ordspråket: Så länge man har sin hand nere i vattnet och plaskar runt så märks det, men i det ögonblick du drar upp handen så är du borta. Med det vill jag säga att vi politiker är ganska okända. När jag åker runt på skolor och berättar om rollen som riksdagsledamot så brukar jag visa en bild på nuvarande riksdagsledamöter från valkretsen. Utslaget är att de inte känner till oss. Detta tål att fundera på och det är ju bra för demokratin att vi vet vilka de förtroendevalda är och vad de står för.Socialamedier hjälper till i detta arbete.
Därför handlar också politikerrollen om så mycket mer än att föra krysskampanj i valrörelsen. Det handlar om att vara ute och lyssna, det handlar om att det är viktigt att lägga örat mot marken och höra efter vad som sker ute i vardagen. Möten med människor spelar roll och jag knyter gedigna kontakter som jag bär med mig i det politiska arbetet i form av idéer och tankar.
Under de fyra år som gått då jag har haft förmånen att kunna göra detta har jag mött otroligt mycket kunskap, erfarenheter och intressanta förslag. Allt går inte att genomföra och allt ska kanske inte genomföras men i diskussionerna kan vi vända och vrida på det som blir konsekvenser av fattade beslut. Mycket fungerar och ofta kommer diskussionerna att handla om knepigheterna, baksidor av en god tanke som inte fungerat fullt ut. Jag får reda på vad människor upplever och har råkat ut för samtidigt som jag får en möjlighet att kunna förklara hur tanken varit då ett beslut tagits. Allt blir inte bra,den perfekta världen finns inte,och alla blir inte nöjda men meningen är att det ska bli så bra som möjligt.
Inte minst alla de besök som vi moderater genomfört inom välfärdssektorn har satt fokus på att många aldrig upplevt en politikers närvaro, där de som personer fått möjlighet att sitta ner och någon har lyssnat på dem i den roll de har på sin arbetsplats. Detta skickar signaler till oss alla som arbetar med politik som förtroendevalda. Jag är glad och tacksam för att människor välkomnar dessa möten som jag tror kommer att göra nytta i beslutsleden.