Dajm och valfeber!

I dag är det en dag i Stockholm.
I eftermiddag har det diskuterats EU politik. Vad tycker vi svenskar om detta EU egentligen?
Inser vi vilken kraft det är som håller ihop, och sakta men säkert driver frågorna framåt?
Vi får betänka att det är 27 länder, varav två till tre stycken bedriver val hemma varje år. Ett ständigt rus hos några av valfeber medan andra kämpar på i vardagen.
De 27 medlemsländerna har 47 tankar att tänka d v s vem är för i denna fråga vem är emot, vilka står till höger om oss och vilka står till vänster, vilka är frihandelsvänliga och vilka ej. Här bör vi observera att rött hemma inte är rött i Europa utan kan ligga längre till höger än de blå Moderaterna och detta gäller det att hålla i minnet.
Lissabonavtalet är ett avtal som reglerar. Om vi tänker på alla de olika kulturer och betydelser som finns i olika sätt att uttrycka sig inser vi snart att ett tydligt regelverk är bra för att föra skutan framåt. Dock inte, så att vi ska detaljreglera och komma på förbud utan så att det för alla ska bli tydligt vad som menas. EU politiken måste bli lätt att förstå och vi som i dag lyssnade på Anna Ekström insåg att den tjejen är proffs på metaforer. Aldrig förr har jag hört Lissabonavtalet jämföras med dietlista och dajm. Inte heller visste vi att alla arbetsmarknadsministrar går i stickad kofta och har skägg- vad månne det bli av detta :-)

M i Ängelholm

En gång om året bjuder Moderaterna i Ängelholm in till en dag kring moderat politik på torget i Ängelholm. Dagen kallas "att färga Ängelholm blått" och är en mycket uppskattad tillställning. I dag har det årliga arrangemanget ägt rum och många moderater från när och fjärran fanns på plats för att möta medborgarna. Solen sken på oss, vilket var en ren lyx i ett annars reghärjat Skåne.

Förbundsstyrelsen

Torsdag, fredag har det varit full rulle på planeringen i den skånska förbundsstyrelsen. Många tankar och funderingar virvlade runt och hamnade på bordet för att driva arbetet framåt.

Bilden är tagen vid lunchtid och från vänster i bild syns riksdagsledamot Christine Jönsson, Anna Palm BUN ordförande Höör, regionråd Pia Kinhult och med gaffel i högsta hugg ombudsman Lars Johansson.

Tillbaka i Stockholm

Nu närmar vi oss hösten och arbetet i Riksdagen börjar ta form. Denna vecka har moderaterna haft gruppmöte och jag stannade kvar för att skriva och planera med Ida som ska arbeta med mig och Anders Hansson en tid framöver. Styrelsemöte med Moderatkvinnorna ingår också i schemat dessa Stockholmsdagar.

En dag i Skåne

I dag är det Moderat Qvinnornas dag och årets tema är våld mot kvinnor.
I Skåne har vi haft kampanj i Helsingborg med vykort och utdelning av larm.
Jag fortsatte min dag på det årliga arrangemanget av Bjuvs festivalen. I dag gick arrangemanget in på sin andra dag och Alliansen var på plats för att synas och diskutera politik. Med andra ord blev det en dag i utemiljö i kontrast mellan staden och den lilla kommunen. Folkmässigt var det tätare med personer på huvudgatan i Bjuv än på Kullagatan i Helsingborg, för en gångs skull. Solen sken mot oss i lagom mängd och det har varit en trevlig dag att möta medborgare och diskutera politik.

Kan man landa ett flygplan upp och ner?

På tre minuter lyckades ett 20 tal personer i går kväll få ner 35 positiva tankar kring denna frågeställning. Ämnet för kvällen var kommunikation och att vända upp och ner på sin tillvaro. Många glada skratt leder till nya och ännu vildare tankar och kanske någonstans i det dolda dyker en alldeles suverän idé upp. Oavsett var du arbetar eller umgås med människor kommer det ständigt att finnas de som begränsar tillvaron för andra; ”det har vi testat”, så har vi aldrig gjort”, ”det kommer inte att fungera”.
Tänk positivt så kommer det kreativa att blomma ut.

Är det möjligt att vara riksdagsledamot med syfte att jävlas med människor?

I veckan som gått har jag suttit på skolbänken och praktiserat nya och gamla fraser på engelska i text och tal. På samma kurs fanns riksdagsledamöter från olika partier.
Det debatterades och diskuterades olika ämnen och frasen. ”De lurar människor” blev en intressant tankeväckare. Är det möjligt att vara ledamot med syfte att jävlas med människor? För mig är den tanken otänkbar och självklart arbetar riksdagsledamöter, oavsett parti, med medborgarnas bästa för ögonen. Vi har en tro på hur vi på bästa sätt kan förändra samhället på ett positivt sätt för medborgarna. Förändringar blir inte alltid som de är tänkta fullt ut och vissa saker omvärderas, men ingen har i mina ögon som mål att fördärva eller att vara elak.
Min direkta upplevelse av resonemanget blev att det finns en skillnad i denna syn, och därmed är vi också begränsade i dialogen redan innan vi ens har börjat diskutera och debattera.

A-C