Generation Y

I dag har jag haft förmånen att få lyssna på unga företagare i Malmö. Vissa av dem agerar i en värld som de vill att vi förstår utifrån tidsaspekten på att efter tre google sökningar annars finns inte informationen. Dessa unga företagare behöver andra hjälpmedel än de våra verk tillhandahåller. Varför finns det inte en lathund på skatteverket för att snabbt se vad det skulle kosta att anställa en person i företaget? Varför måste vi söka på tullverket och flera andra verk för olika information? Gör som webbföretagen som tillhandahåller alla resor på en och samma sida. Vi vill snabbt kunna fylla i vad vi söker och sedan ska det rassla till i systemet med olika möjligheter och information. Ett slags blocket men för företagare. Ett annat företag hjälper dig att söka jobb samtidigt som de har ett företag till som är en variant av ett modernt fackförbund. Det finns i dagens rumme en uppsjö av idéer. Vi behöver lära snabbt och ta tillvara inte bara deras tankar utan de hinder som finns för att fler ska komma igång.

Myter och sanning om sjukvård.

I dag skriver Christi Brorsson på debattsidan i Helsingborgs Dagblad om Ängelholmssjukhus.
Jag lämnar sjukhuset därhän i artikeln eftersom det finns en otroligt bra plan för att utveckla sjukhuset och möta framtiden på ett för medborgarna fantastiskt bra sätt, men vill bemöta en del av de påståenden som används i artikeln och som är både felaktiga och direkt skrämmande för medborgarna.
Att likna en centralisering av sjukvård vid hur man har det i kommunistiska stater är en märklig företeelse eftersom man bl.a. i Estland har fler sjukhus än vad vi har i Sverige på betydligt färre medborgare. Detta är en rest sedan Sovjettiden och landet behöver nu genomgå en struktur förändring för att skapa en sjukvård som motsvarar den befolkning man har. Detta är nödvändigt eftersom de som arbetar inom vården måste ha ett stort antal patienter för att kunna bli duktiga på det de gör d v s operera och sätta diagnos. Oavsett land så måste man antingen anpassa kostymen till det egna behovet alternativt ha kapacitet att sälja till andra. För det är både en dålig idé med för få patienter att behandla och kostsamt att ha för många sjukhus. Tanken här hemma är att se till att koncentrera olika delar av sjukvården för att det ska bli många operationer av samma sort så att man underhåller kunskapen och även för att inte behöva investera ny utrustning på många ställen då det genererar bättre nytta att ha dem på ett eller ett par ställen. Inte heller når Christi Brorsson framgång med att hålla en nedvärderande ton mot dem som inte i exakta termer resonerar kring sjukvård så som hon själv gör.
Bolagstiden som framställs som den bästa i Ängelholm var bra, men en bolagsform kan tas bort och skulle med all säkerhet tas bort av en annan majoritet, läs (S).
Att patienter vårdas på vägarna som skribenten tar upp som något negativ, är ju precis tvärtom en tidigare behandling som startar direkt då ambulans personalen når patienten i hemmet. I bilen finns sedan utrustning som gjort att många fler i dag kan överleva just p.g.a. att man inte väntar till dess man når sjukhuset. Färdvägen blir därmed inte heller avgörande så som förr i tiden. Lite sans och reson får det vara i det som skrivs. http://hd.se/ledare/2009/09/19/akutvaard-behoevs-i-aengelholm/

Dagen i dag

I dag har jag ägnat en del av dagen åt kontorsarbete i Stockholm. Eftermiddag ägnades åt presentationsmaterial för presentation av riksdagsarbetet hemma i valkretsen.
På gruppmötet med partiet var EU ordförandeskapet på tapeten. Det känns mycket bra och det möte Finansutskottet hade i förra veckan var väldigt uppskattat av deltagande länder.
På det lokala planet har två dagar i pressen ägnats åt (S), (M)och (SD). Jag följer diskussionerna.

Dags att ta bort bjälken ur ögat

I dag kan vi läsa om det möte som ägde rum på Ängelholms kommunhus angående sjukhuset i Ängelholm. Ett upprop var samlat för att överlämna namnunderskrifter för att Ängelholmssjukhus inte ska läggas ner och att det ska vara ett fullvärdigt akutsjukhus.
Båda dessa delar är fel. Ängelholms sjukhus går en framtid till mötes där man ska vara ett närsjukhus och till det ha specialist sjukvård i form av ögon och rygg. Allt detta ska samlas på den norra delen av sjukhusområdet, medan den södra blir öppen för nya möjligheter av sådan karaktär som kan vara bra att ha i anslutning till sjukvården. T ex kan man tänka sig apotek, optiker och andra delar som väl förknippas med sjukvården. Möjligheterna blir många. Detta koncept blir en variant av den gamla tanken på hälsostaden.
Socialdemokraterna vänder sig mot detta, och vill inte utveckla sjukvården i denna riktning. Då kan man fråga sig vad de vill istället. Den tanken är okänd.
Att inte Ängelholm är ett akutsjukhus beror på att det krävs ett underlag på 400000 invånare för att detta ska vara möjligt att genomföra.
Det finns en oro för avstånd, men vi glömmer lätt bort att det numera redan är i ambulansen som liv räddas vid t e x hjärt problem. Behandling påbörjas med andra ord redan vid hemmet.
Vi går också nya möjligheter till väga då röntgen och ekg utrustning kan tas med hem till patienten och därefter skickas resultatet in till en central. Det betyder att vi inte behöver och ska ha all utrustning utspridd på alla ställen. Tvärtom går vi mot mer och mer specialisering av sjukvården då en som ska utföra operationer/ingrepp blir proffs först då de utförs i större skala. Detta gynnar såväl patienten som sjukvården.
Jag tror verkligen på det koncept som nu läggs fram för Ängelholms sjukhus och tycker at det är mycket olyckligt att (S) inte delar uppfattningen utan funderar på att driva minoritets återremiss i beslutsärendet. Det är också olyckligt att myter sprids och att det förs fram en hel del snack om att det inte fungerar när sedan verkligheten är en annan. Det är viktigt att medborgarna och sjukhuspersonalen nu i alla delar får rätt information.
Detta inlägg gör jag med stort engagemang för sjukvårdsfrågor och en bakgrund i Region skåne.

Sjukvård på Moderaternas arbetsstämma

I dag debatteras sjukvårdspolitik på Moderaternas arbetsstämma i Västerås.
I juli månad skrev jag en debattartikel med fokus på innehållet i vården. Debattsvaret jag fick kom att handla om Ängelholmssjukhus och vad som inte fungerat i vården. Min mening var att komma ifrån den lokala diskussionen och ta höjd för att diskutera vårdens innehåll i ett helikopterperspektiv utifrån patienten. Därför hängde inte de två inläggen ihop. Jag skickade in ett svar som aldrig publicerades, och som finns längst ner i texten.
I gårdagens Helsingborgs Dagblad kunde vi på Ängelholms sidorna nu se vad som sker på det lokala planet, och som verkar vara en lovande lösning.
På moderaternas arbetsstämma i Västerås, där jag nu befinner mig, är nu sjukvårdens innehållet i fokus, vilket är mycket glädjande.
Läs gärna min tidigare publicerade debattartikel och mitt opublicerade svar här nedan.

”Låt Ängelholms sjukhus leva!” står det i insändare och debattartiklar. Vad innebär det konkret? Vad är det exakt för innehåll som åsyftas i detta upprop?
När vi talar om sjukvård handlar det oftast om huskroppar. Det är Ängelholms sjukhus, Helsingborgs sjukhus, Landskrona sjukhus osv.
Sjukvård berör och upprör för det handlar om känslor. Någon är förbittrad för att de inte får vård snabbt nog p.g.a. köer. Någon annan vill berätta om det fantastiska arbete som görs inne på sjukhuset när vi väl är inlagda.
I dag får vi otroligt bra sjukvård och tekniken blir bara bättre och bättre. För detta krävs det att den som ska operera gör ett stort antal operationer för att vara duktig på det han/hon gör. Det krävs också inbetald skatt för att sjukvården ska kunna investera i den utrustning som ska användas.
Ju mer vi smetar ut operationer och skattepengar till utrustning på många olika ställen, desto mindre kvalitet lyckas vi åstadkomma. Det är något som det sällan skrivs om i debatten. Tvärtom så borde vi alla vara angelägna om att resultaten för den enskilda patienten ska vara så bra som möjligt och att ingreppen ska vara så minimala det går.
Ett exempel från verkligheten är tjejen som fått bröstcancer och fått besked om att båda brösten är angripna och inte kan räddas. Vid ett annat besked på ett annat sjukhus innebar samma ingrepp att man tyvärr var tvungen att konstatera att det blev nödvändigt att ta en tårtbit från vart och ett av patientens bröst. Det är stor skillnad på att avlägsna hela bröst och att ta en bit av vardera.
Detta är ett exempel på när husbyggnader i vår närhet blir viktiga, utan att vi fullt ut inser nödvändigheten av att operera ofta och att kunna ha utrustning koncentrerat för att kunna ge bästa möjliga sjukvård.
Låt oss alla sluta tala huskroppar och istället tala om vilket innehåll inom sjukvården som vi behöver ha nära och vilket innehåll vi ska ha inom räckhåll för att uppnå bästa möjliga resultat.



Svar till Christi Brorsson ”Vi behöver fullvärdigt sjukhus i Ängelholm” HD den 21 juli

Christi Brorsson upprörs av min artikel kring resurserna i sjukvården. Jag är ledsen att göra henne besviken, men jag ville med min artikel lyfta diskussionen ovanför perspektivet av våra sjukhus till att handla om ett helhetsperspektiv på vårdens innehåll och hur vi ska möta patientbehovet på bästa möjliga sätt i dag och framöver.
Vi är många som brinner för - och har ett stort engagemang i vårt arbete. Detta innebär inte att vi därför ska låta bli att kritiskt granska – eller att diskutera dessa inte helt enkla frågor. Det är nyttigt att kunna se och att värna vardagen i verksamheten, men det måste kunna kombineras med att se att varje dag ser olika ut för olika yrkeskategorier, på olika arbetsplatser och för olika patienter. Alla dessa komponenter måste med i en helhetsbild. Ytterligare ett perspektiv är att bevaka skattebetalarnas intresse. Det går säkert att räkna upp många exempel, precis som Christi Brorsson gör, på områden där förändringar skett till förmån för vissa och till nackdel för andra. Men vi kommer ändå till vägs ende med att sjukvården, precis som allting annat, måste hitta de smarta vägarna och de effektiva metoderna till rätt pris i takt med tiden. Detta är för mig viktigt att diskutera.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Riksdagsledamot Bjuv

Sveriges bästa skolkommun

Är titeln på den undersökning som Lärarförbundet nu genomför runt om i Sveriges kommuner. Jag tog en sådan enkät med hem i går när jag var i Hörby, efter ett besök på en förskola.
Jag tycker det är bra att Lärarförbundet sätter ljuset på skolfrågorna genom att engagera medborgare, tjänstemän och politiker till att fundera på hur det ser ut i den egna kommunen.
När jag läste enkäten så började jag en egen analys. Redan i början får jag veta att det bara gäller kommunala skolor på grundskolenivå. Varför då, blir min omedelbara tanke? Alla barn och ungdomar som bor i en kommun är ju kommunens barn och ansvar. Här kommer en hel del elever att falla utanför mätningarna.
Jag skulle också vilja ha svar på frågor som inte bara är förknippade till antal personer, meritvärden, utbildning och pengar. Dessa parametrar är klart lätta att mäta, då det går att sätta jämförande antal på dem. Det vore bra om diskussionen också kunde förflytta sig från de hårda värdena över till mjuka värden så som metoder i undervisningen, och hur arbetar skolan med förbättringar och smarta lösningar och hur utnyttjar man vardagen genom att tänka utanför klassrummets fyra väggar. Listan kan göras lång och jag menar att vi måste skala löken för att komma in till kärnan i utbildnings frågan.

Första veckan i skolvärlden

I veckan startar skolorna runt om i landet. Helsingborgs Dagblad har en artikel i går under opinion kring inflation på betygs sidan. www.hd.se
Jag länkade i förrgår på twitter till artikeln på samma tema i Dagens Nyheter. Jag förstår inte riktigt resonemanget om att det är skolformen som är föremål för granskningen. Det måste, som det i går stod i DN, vara ett kontroll system som ska till. Historiken kring skolan och betyg minns en hel del av oss som ”tyvärr är femmorna slut så du kan bara få en fyra”. Det var helt horribelt at resonera på det sättet. Elever fick inte de betyg de hade kunskap för utan istället behandlades kunskaper som en vara som tagit slut på butikshyllan. Inte var det bättre då. Den debatt som nu förs kring inflation i betyg är sund för att hålla kvalité i systemet, men jag anser inte att det har med skolformen att göra.
I min egen kommun har en kommunalskola fått positiva rubriker vid skolavslutningen då betygen gått från IG till G i kärnämnena Ma, Eng och Sv. Skolformen är oviktig och det som är viktigt är om skolan nu funnit metoder som gör att eleverna klarar skolarbetet bättre eller om det är glädjebetyg. Här krävs kontroll system och uppföljning. Precis på samma sätt måste det vara till skolor där många studiemotiverade elever söker sig. Där bör utslaget vara att många då också går ut med höga betyg. Inte som förr att bara några kunde få sin femma innan de tog slut. Jag välkomnar skolverkets uppdrag att kontrollera och mäta innehållet mellan skolorna, inte att koppla det till skolform.