Öppna dörren för småföretagande i offentlig upphandling

I dag skriver jag och Katarina Brännström i ”Smålänningen” om att öppna dörren för småföretagande i offentlig upphandling. Lagstiftningen får många gånger klä skott för det som går att förändra genom att förändra hur man skriver underlag på upphandlingar. Växjö kommun är ett exempel på en kommun där man förändrat arbetssättet med upphandlingsförfaranden.

Här nedan vår artikel.

 

Öppna dörren för småföretagare i offentlig upphandling

 

Sveriges småföretagare är en viktig del i vår framtida tillväxt, och därför vill vi göra det så enkelt som möjligt att starta och driva företag. Alliansen har sedan 2006 genomfört en lång rad reformer och satsningar för att stärka företagsklimatet och förutsättningarna för att befintliga företag kan expandera, utländska företag kan etableras och nya företag kan startas. Förenklingsarbetet måste fortsätta, och dörren på riktigt öppnas för småföretagares att delta i offentlig upphandling.

 

Studier som gjorts av småföretagens upplevelser av offentlig upphandling ger en bild av en ganska snårig situation där små detaljer har blivit stora hinder. Företagen upplever problem med kommunikationen av kommande upphandlingar, information som kommer med kort varsel och underlag som känns krångliga och svåra att förstå. Kraven som ställs i offentliga upphandlingar upplevs ofta av småföretagarna som allt för standardiserade och kanske inte alltid relevanta för den enskilda upphandlingen. Kontrakten som upphandlas är ofta för stora för att de små och lokala företagen ska kunna delta i upphandlingen, och upphandlingarna är ofta utformade för just större företag som har tidigare erfarenhet av offentlig upphandling. Allt för högt ställda krav på storlek och erfarenhet kan bli en ond cirkel för de mindre företagen som aldrig kommer in i processen.   

 

Det här kan låta som en väldigt problematisk situation där omfattande åtgärder krävs, men i själva verket kan små förändringar göra stor skillnad. Genom att dela stora upphandlingar i delkontrakt, anpassa kraven i den enskilda upphandlingen, undvika allt för hög grad av standardisering och ge företagen tillräckligt med tid att utforma anbuden är mycket vunnet. Det öppnar upp möjligheten för fler företag att delta, och därmed även för att växa.

 

Medborgarna har mycket att vinna på att kommuner hittar lösningar för att fler företag ska ta steget och vilja delta i upphandlingar, då stort deltagande ger bättre produkter till bättre priser.  I dag används bara en bråkdel av de möjligheter som finns inom ramen för LOU (lagen om offentlig upphandling) fullt ut. I Kronobergs län är det till exempel bara 12 procent av småföretagen i länet deltar i offentliga upphandlingar. Småföretagares möjligheter att delta i offentlig upphandling är viktigt för deras utvecklingsmöjligheter, och kan hjälpa till att förkorta steget ut på större marknader och mot större tillväxt. Låt inte den fulla potentialen hos svenska småföretagare förbli outnyttjad.

 

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Riksdagsledamot i näringsutskottet

 

Katarina Brännström (M)

Riksdagsledamot från Kronobergs län

 

 

 

Angående jobbskatteavdraget och hur det hänger ihop.

 

Med anledning av jobbskatteavdraget och varför det spelar roll.

När vi får mer pengar att röra oss med så innebär det att vi handlar mer och vi köper mer tjänster. När vi handlar mer i våra dagligvarubutiker innebär det att de tar in mer personal och att det leder till anställningar. Samma sak gäller för tjänster som vi tar i anspråk med RUT och ROT och så vidare. Personer som arbetar ser det också som lönt att arbeta lite mer när de får behålla mer av sin lön. Företag som anställer försörjer familjer. När detta sker samtidigt med att stora belopp pengar avsatts för att rusta upp vår infrastruktur, så mycket det går utifrån att det finns resurser d v s utförare, och planer igång, samtidigt som skolan ställt om med kunskapsfokus ( OBS ! Beslut togs för ett antal år sedan men den nya skolan har precis satts i sjön vilket inte alltid framkommer i debatten) samt att lärlingssystem byggs ut, forskningspengar och insatser med många olika verktyg i verktygslådan för arbete, lägre kostnader för att anställa med riktade resurser för unga och ett arbete för innanförskap. Allt detta sammantaget är delar för att stimulera arbete, bygga för framtiden och att hjälpa industrin och företagen att rusta och kunna sälja än mer och ha försprång när konjunkturen vänder. Därför är också Sverige på hugget i Bryssel och driver på för frihandelsavtalet med USA. En angelägenfråga som också Statsministern tryckte på vid president Barack Obamas besök i Sverige. Vi är ett litet land som konkurrerar på en global marknad och vi har ordning och reda på statsfinanserna något vi får mycket beröm för från omvärlden. Detta ska vi ta vara på och det hänger ihop med jobbskatteavdraget.

En stol är inte bara en stol... på tal om uppandling och funktion.

I dag debatterar jag upphandling i Almedalen. Ett hett ämne är möbelinköp till offentliga rum.

När kommuner gemensamt gör en stor upphandling för att få stordriftsfördelar biter de sig i svansen om de vill ha möbler som passar till det egna lilla äldreboendet eller till den lokala skolan. Alla skolor ser inte likadana ut och rum kan och ska utformas olika beroende på funktion och form. Kunderna som ska vara i skolan d v s elever, lärare m.fl. har olika behov. Man köper med andra ord mer än en möbel man köper en funktion och en inredning. Dessa hänsyn tas inte tillvara när man gör ett stort inköp för alla kommuner och landsting i en enda gemensam ramupphandling. Då övergår det individuella behovet till en genomsnitts stol, ett bord och ett skrivbord. Sådana inköp gynnar ingen. Det leder till att slutanvändaren blir missnöjd eller köper möbler olagligt utanför avtalet och de som säljer kan inte känna stolthet för sina möbler som inte fått den miljö och därmed den funktion som var avsedd. Det blir med andra ord en dålig affär för alla. Därför är det viktigt med köp som anpassas för behovet lokalt och som inte bara är en produkt utan en lösning. Detta gör man genom att göra upphandlingar i den egna kommunen enligt modellen förnyad konkurrens utsättning. På så vis kan fler vara med och lämna anbud vid olika inköpstillfällen, man får de möbler som stämmer med den lokala lösningen, håller över tid och är lagligt inköpta. Vi undviker att skapa monopolsituationer för flera år med leverantörer som kan luta sig tillbaka utan att stå på tårna för att vara bäst, samtidigt som monopolsituationen dränerar marknaden på företag och därmed i förlängningen ökade priser för kommuner, landsting och myndigheter. Det måste vi undvika.

Att konkurrera med kommun.

Varför bedriver kommuner verksamhet som konkurrerar med, konkurrerar ut eller förhindra företag att etablera sig där det finns en marknad. Denna fråga var ett hett ämne i dag på ett av Almedalsveckans seminarier under rubriken ”Politikern som startade företag”. 

2010 kom det en lagstiftning som är tydlig på vad som gäller om konkurrerande verksamhet. Alla i panelen var överens om att lagstiftningen är bra, men att inte mycket hänt. Konkurrensverket har uppmärksammat fall inom olika branscher och dagens exempel på företagare var ett brandskyddsföretag och en gym verksamhet som båda har respektive kommun som konkurrent om kunderna.

Deras berättelser är riktigt tråkiga och det värsta är att det tydligen är många uppåt 500 (inte säkerställt) som kan berätta om sina upplevelser och erfarenheter av kommunen som konkurrent.

Jag ser fram emot att det kommer rättspraxis på området, vi går i väntans tider, en process som tagit tid och behöver snabbas upp. Det är också bra att Konkurrensverket under året kommer med sin rapport om det inventerade kommun Sverige vad gäller konkurrens med företag, neutralitet och förslag på verktyg framåt. Under tiden hoppas jag att debatten och det som i dag gick under benämningen ”skämslistan” gör att verksamheter själva synar sig i sömmarna angående sitt uppdrag inte minst mot lagstiftning.