Besök i den skånska företagsamheten

I dag har jag besökt en företagare i Bjuvs kommun som har en palett av olika uppdrag inom rollen för sitt företagande. Mental hälsa kopplas till föreläsningar, kurser och jobbcoaching. Oerhört intressant att höra hur hon bygga självförtroende och positivt tänkande.

På det andra besöket i Vallåkra träffade vi en företagare vars verksamhet faller mellan ramarna på det sätt som vi kategoriserar kultur, företagande och restaurangverksamhet. Det spännande här är att en historia i det skånska landskapet kombineras med de produkter som tillverkats som en sidoprodukt av kolbrytning, nämligen Höganäs krus i olika former. Dess historia, ett kultur arv på plats, kombineras på ett snillrikt sätt som ett levande museum där kärl och krukor fylls med ett innehåll såväl i rastaurangen som i affären och i tillverkningen där nya användningsområden tas fram.

Sist men inte minst har vi gjort ett företagsbesök i Viken, där jordbruksprodukten potatis samt rotfrukter förädlas till chips. På gården säljs produkter av skilda slag kopplade till hushållet.

En stol är inte bara en stol... på tal om uppandling och funktion.

I dag debatterar jag upphandling i Almedalen. Ett hett ämne är möbelinköp till offentliga rum.

När kommuner gemensamt gör en stor upphandling för att få stordriftsfördelar biter de sig i svansen om de vill ha möbler som passar till det egna lilla äldreboendet eller till den lokala skolan. Alla skolor ser inte likadana ut och rum kan och ska utformas olika beroende på funktion och form. Kunderna som ska vara i skolan d v s elever, lärare m.fl. har olika behov. Man köper med andra ord mer än en möbel man köper en funktion och en inredning. Dessa hänsyn tas inte tillvara när man gör ett stort inköp för alla kommuner och landsting i en enda gemensam ramupphandling. Då övergår det individuella behovet till en genomsnitts stol, ett bord och ett skrivbord. Sådana inköp gynnar ingen. Det leder till att slutanvändaren blir missnöjd eller köper möbler olagligt utanför avtalet och de som säljer kan inte känna stolthet för sina möbler som inte fått den miljö och därmed den funktion som var avsedd. Det blir med andra ord en dålig affär för alla. Därför är det viktigt med köp som anpassas för behovet lokalt och som inte bara är en produkt utan en lösning. Detta gör man genom att göra upphandlingar i den egna kommunen enligt modellen förnyad konkurrens utsättning. På så vis kan fler vara med och lämna anbud vid olika inköpstillfällen, man får de möbler som stämmer med den lokala lösningen, håller över tid och är lagligt inköpta. Vi undviker att skapa monopolsituationer för flera år med leverantörer som kan luta sig tillbaka utan att stå på tårna för att vara bäst, samtidigt som monopolsituationen dränerar marknaden på företag och därmed i förlängningen ökade priser för kommuner, landsting och myndigheter. Det måste vi undvika.

Lägsta pris en myt!

I dag har jag pratat offentlig upphandling på längden och tvären. Utgångspunkten den bästa produkten, varan och tjänsten till det bästa priset. Fortfarande finns det tydligen åsikter som cirkulerar i vårt land om att man alltid ska välja lägsta pris.

Fel fel fel säger jag. Utgå ifrån syftet med köpet d v s varför ska vara/produkt eller tjänst upphandlas? Vilken funktion ska fyllas, ändamål samt användning i förfrågningsunderlaget. Affärsmässighet. Då alla faktorer för tänkt köp finns på plats och man erbjuder företag att lägga anbud kommer därför deras svar på vilket pris de kan erbjuda att vara grunden utifrån kvalité man bestämt sig för. Om man får en bra slutanvändning och/eller produkt beror alltså på hur man utformat kraven och man är aldrig tvungen att välja lägsta pris utan att detta beaktats det är en myt.