Mats Edman gör en fortsättning från skolan till äldreomsorgen.

I Dagens Samhälle den 15 augusti finns en artikel med rubriken " Björklund och Bayland saknar vänner i skolan". Artikeln handlar om skolan belyst på ett sätt som jag önskar att fler funderar över. I artikeln får vi veta att 90 % av grundskolorna är kommunala och 75 % av gymnasierna. Det är sällan detta framkommer i debatten, vilket också författaren belyser med följande mening ” av sommarens nyhetsflöde skulle man kunna tro att deras problem beror på friskolorna och danska kapitalistsvin. Men den slutsatsen är osannolik, om man tänker statistiskt…”

 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om Mats Edman skrev en liknande artikel om äldreomsorgen. Hur ser personalen där på sitt eget arbete och hur ser privata respektive kommunalt anställda på varandra på de olika boendena. Det jag vet är de erfarenheter jag själv har från möten jag haft med personal från privata boende, där de säger att de inte vågar gå ut och berätta om sitt arbete då samhällsdebatten i press och på tv bestämt hur verkligheten är. En sanning som man verkligen kan och ska ifrågasätta. Privata alternativ är inte dåliga och kommunala bra så är det bara och det är högst olyckligt hur debatten har blivit.

Artikeln belyser ett antal punkter som beskrivs utifrån den av skolverket framtagna statistiken. En sådan mening lyder ” Går man igenom Skolverkets frågor utfaller lärarbedömningarna till friskolornas fördel med siffrorna 75-25. Paradoxalt nog är de kommunala lärarna ändå starkt övertygade om att friskolor är sämre än de skolor de själva arbetar på.”

Det går ju inte att låta bli att fråga sig varför det är så här, i alla fall kan inte jag låta bli att fråga mig det, och det känns oerhört angeläget att få veta hur det då förhåller sig mellan kommunala och privata boenden i äldreomsorgen? Som ni fårstår så har jag en hypotes om utfallet. Jag hoppas att artikel i Dagens Samhälle kan få en uppföljare om äldreomsorgen och att artikeln tillsammans med andra artiklar kan förflytta debatten till en mer nyanserad diskussion om innehållet istället för den snedvridna debatt som fått råda ett tag nu.

Ta ett steg längre för smart upphandling

I dagens Helsingborgs Dagblad skriver jag om upphandlingens möjligheter, med anledning av diskussionen kring vilken kaffesort som serveras på äldreboenden. Här är mitt inlägg i debatten:

 

 

Upphandling med smak 

Får man inte köpa Zoegas kaffe till äldreboenden? Den frågan har många frågat sig med anledning av byte av kaffe inom kommunalverksamhet, men också tidigare när sjukhuset i Helsingborg skulle förhandla fram en ny leverantör av kaffe. Svaret på frågan är både ja och nej.

All verksamhet som bedrivs av våra kommuner, landsting (Region Skåne) och staten måste upphandla sina varor och tjänster. Förenklat innebär det att ett förfrågningsunderlag på det man vill köpa läggs ut så att företag kan lämna in offerter på vad de kan erbjuda till vilket pris. I en hel del förfrågningar har man gått ut med lägsta pris. Så behöver det absolut inte gå till. Istället handlar det om att begära bästa pris på en vara eller tjänst som man angett kriterier för. Att kaffe smakar olika det kan vi vara överens om. Det beror på bönorna, hur de rostats och vattnet man på orten kokar kaffet på. Att köpa kaffe som ingen vill dricka är ett dyrt felköp.

En smart lösning när man upphandlar är att låta de som ska dricka och äta de produkter som man tänker köpa vara med och provsmaka produkterna från olika leverantörer. Om skolbarn och äldre får vara med och prova olika köttbullar och kaffesorter så får de som ska köpa in varorna och tillaga dem en direkt feedback på vad de tycker om de olika produkterna. På så vis blir det direkt fokus på hur människorna upplever matens kvalitet.

 
Om det kaffet man gillade bäst visar sig vara just Zoegas så är det också det kaffet man köper. Detta är ett smart sätt att få med kvalitetsaspekten som vi vanligtvis alltid talar om, men som ibland kan vara svår att definiera vid upphandling och inköp. Om de som ska äta maten har varit med och valt den kan man enkelt dra slutsatsen att de kommer känns sig mer nöjda med vad som serveras, och att matsvinnet kommer att minska.

Ta ett steg längre i upphandlingsprocessen och ge människor en möjlighet att påverka maten de äter. Provsmakning är bara ett exempel på att det går att ta smarta beslut inom upphandling.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Riksdagsledamot för Västra Skåne

 

Får man dricka zoegas på äldreboende?

Får man inte köpa Zoegas kaffe till äldreboenden? Den frågan har många frågat sig med anledning av byte av kaffe inom kommunalverksamhet, men också tidigare.

Svaret är att man får definitivt köpa och dricka gott kaffe.

All verksamhet som bedrivs av våra kommuner, landsting (Region Skåne) och staten måste upphandla sina varor och tjänster.

Förenklat innebär det att ett förfrågningsunderlag på det man vill köpa läggs ut så att företag kan lämna in offerter på vad de kan erbjuda till vilket pris. I en hel del förfrågningar har man gått ut med lägsta pris. Så behöver det absolut inte gå till. Istället handlar det om att begära bästa pris på en vara eller tjänst man angett kriterier för. Kaffe smakar olika det kan vi vara överens om. Det beror på bönorna, hur de rostats och vattnet man på orten kokar kaffet på. Att köpa kaffe eller andra produkter som ingen eller få vill dricka eller äta är ett dyrt fel köp.

Det man kan göra och som är smart är att när man upphandlar låta de som ska dricka och äta de produkter som man tänker köpa vara med och provsmaka produkterna från olika leverantörer. Om skolbarn och äldre får vara med och prova olika köttbullar, kaffesorter och fisk för att ta några exempel så får de som ska köpa in varorna och tillaga dem en direkt feedback på vad de tycker om de olika produkterna. Provsmakningarna utförs som blind test. På så vis blir det direkt fokus på smaken, konsistensen och utseendet på tallrik och i glas och mugg. Resultat gott kaffe och alla blir  glada.

Detta är ett smart sätt att få med kvalitetsaspekten som vi vanligtvis alltid talar om, men som ibland kan vara svår att definiera när man ska köpa varorna.

Om de som ska äta har varit med och tagit fram maten och drycken så kommer de att vara mer nöjda och mindre mat blir till svinn. God aptit ger god kraft till skoldagen och vardagen. Därför är det all idé att lägga in testsmakning i upphandling, något som används alldeles för sällan, både för att få prova nytt men framförallt för att de som ska dricka och äta ska få vara med och påverka innehållet i mat och dryck. Det går att ta smarta beslut med upphandling.

Kväv inte verksamheter.

Vänsterpartiets Ulla Andersson tog i dagens debatt om Vårpropositionen upp att hon vill se fler detaljerade krav på verksamheterna i välfärdsverksamheterna vård, skola och omsorg. Detta är helt fel väg att gå. Ju mer politiken skriver fast verksamheterna i detaljer desto mer kväver politiken handlingsutrymmet för att skapa möjligheter till flexibla lösningar som gynnar såväl personal som barn, ungdomar och äldre.

Med det menar jag att om man t ex anger ett antal vuxna med en yrkesbakgrund för en grupp på ett strikt antal elever eller på en vårdavdelning alternativt på ett äldreboende så förutsätter man också att all verksamhet fungerar på samma sätt och att alla människor har samma synsätt och levererar samma resultat.

Politiska förslag om att reglera mer kring personal med angivande av en sådan gruppstorlek tar inte hänsyn till hur sjuka eller friska omsorgstagarna är i gruppen eller hur elevgruppen/förskolegruppen fungerar i sin sammansättning av individer. Så fungerar det inte i den verkliga världen. Istället ska politiken skriva bra formulerade mål som stimulerar verksamheter och personal. På så sätt får också verksamheterna bra innehåll för elever och omsorgstagare. Jag har tagit del av alldeles utmärkta öppna frågor som fångar just den kvalité som vi inte kan ta på men som är en upplevelse som vi vill beställa av de egna kommunala aktörerna såväl som från de privata. Om det i något fall skulle visar sig att en verksamhet missbrukas eller missköts så ska detta självklart alltid beivras, men låt inte alla verksamheter kvävas och stoppas upp av detaljstyrning och förbud.

Konsekvenser när sakfrågor far iväg utan rim och fason.

Det som debatteras och diskuteras måste vara trovärdigt. Jag ogillar när det i press och politiska debatter far iväg i sakfrågor utan rim och fason. Exemplet från gårdagen om barnfattigdom blir nu ett tydligt exempel på hur fel och farligt detta kan bli. Baksidan av myntet kan vara att organisationerna nu har svårt att bli trovärdiga i sina budskap och personer undrar varför man denna gång ska kunna lita på det som skrivs. Konsekvensen kan också bli att personer som behöver stöd och hjälp i samhället försvinner och bekymmer inte längre tas på allvar och det är en annan farlig väg som behöver beaktas. 

Jag ser också att det här mönstret avspeglar sig på andra områden. Så sent som i dag har jag varit inne ett ärende på SKLs hemsida angående en skolfråga. Här hittar jag en sida som handlar om fakta och myter i skolan. I den politiska debatten handlar vänsterretoriken om att det är för få vuxna i skolan och hur stora grupper barn ska samsas på en liten yta. (Jag skulle här och nu kunna ägna ett helt inlägg åt att diskutera pedagogiska lösningar men ger det eget utrymme i eget inlägg.) Den här sidan på SKL ger rimlighet i debatten tycker jag. Det är dags att stanna upp och skilja på det som uppenbarligen är riktiga bekymmer, men också att fundera på lösningar som är smarta och flexibla istället för rop på förbud och ännu mer gränsdragningar.

Som ett tredje exempel kan äldreomsorgen nämnas där det i dag sprids myter om privata entreprenörer generellt utan att fakta får visa på hur det faktiskt är. Ett exempel från en händelse har gett stora spridningar utan rim och fason med märkliga ageranden av rädsla för att hamna i drev och detta får tråkiga konsekvenser för utveckling av kvalité. Ett sådant exempel är när inte avvikelserapportering får användas som förbättringsredskap med konsekvensen att man kanske inte skriver dem, inte arbetar aktivt med dem eller avstår från att rapportera dem vidare i kvalitetsarbetet. Redovisningen stoppas tydligen ibland på vägen till politiska nämnder för avvikelser uppfattas negativt. För mig är detta helt feltänkt och det får felaktiga konsekvenser. Detta medan innehåll, förhållningssätt och bemötande fått stå tillbaka för ägarformer. Det leder diskussionen bort från det viktigaste av allt. Och det är att arbeta smart med korta beslutsvägar till nytta för utförare och de som behöver hjälp och stöd. Nu börjar debatten så smått komma på banan om precis detta och det är bra.

Kul att få positiv uppmärksamhet i press ...

Det är inte varje dag man får beröm i pressen när man skrivit ett debattinlägg, men i dag hände det.
När man använder konkreta exempel från verkligheten som inte kommer att handla om privat och offentlig utförare utan om den som det berör och vad olika arbetssätt leder till får vi en helt annan diskussion.
Här nedan följer dagens positiva insändare från  MIN MENING HELSINGBORGS DAGBLAD den 16/1 2013.

Att själv få bestämma över sitt liv

Svar till Ann-Charlotte

Hammar Johnsson (M), riksdagsledamot

och rubriken

”Utgå från den äldres vilja”,

A3 Debatt, 7/1.

Det är helt riktigt när du anför

”Jag tycker att det är

dags att fokusera helt och

hållet på vad det kunden får

när personer från hemtjänsten

ska vara behjälpliga med

stöd i den enskildes vardag”.

För det är ju helt klart så

att äldre människor, inte

minst de som uppnått 80

plus, upplever saknaden

över att kanske inte längre

kunna klara sig själva och att

inte längre känna att man är

den man alltid varit och då

måste ha hjälp av andra, till

exempel hemtjänsten.

Men som mottagare av

hemhjälpen vill man ju vara

med och bestämma vad man

är i behov av och vad man

vill ha hjälp med. Livet ska

ju inte behöva bli så mycket

annorlunda än det var före

anlitandet av hemtjänsten.

Behov av insatser som

egentligen ska kunna varieras

dag från dag utifrån mottagarens

önskemål.

Den äldre ska få ha inflytande

över ”utformningen” av den

hjälp han/hon är i behov av och

således ha rätt att själv bestämma

över tider och rutiner, som

givetvis inte ska vara schemalagda

på minuten, utan det kan

vid tillfällen förekomma spontan

och akut hjälp som inte är

”inbokad”, eller hur? Man

måste hela tiden vara klar

över att det rör sig om människor

som till följd av hög ålder

och kanske viss rörelseoförmåga

hamnat i ett beroendeförhållande.

Helt riktigt slutar du ditt uttalande

med att hemtjänsthjälpens

utövares kanske olika

bemötanden av mottagaren

är ”det vi måste tala om”

då sådana bemötanden kan

vara ytterst olika.

Roland Klintman

Landskrona

Jag är också bekymrad.

Jag har gjort en handfull praktikdagar inom äldreomsorgen och kommer att fortsätta min besöks - och praktik verksamhet framöver. Jag har också tagit del av exempel från hemtjänst och hemsjukvård. Under dessa besök har jag lyssnat på personal som arbetat i olika verksamheter och som kunnat berätta om likheter och skillnader. Smarta arbetssätt till förmån för arbetstagare och boende har tydligt framkommit i så väl verksamhetsbeskrivningar som i utföranden. Därför blir också jag bekymrad precis som Saila Quicklund, gruppledare i Socialutskottet, blivit och hon har till TT i dag sagt att hon är bekymrad över LO:s förslag. Citat "Det riskerar att försämra förutsättningarna för arbetstillfällen inom välfärdssektorn, och även begränsa människors valfrihet. " Jag undrar också precis som hon; citat " Den stora frågan nu är hur Stefan Löfven och Socialdemokraterna ställer sig till förslaget. "