Får man dricka zoegas på äldreboende?

Får man inte köpa Zoegas kaffe till äldreboenden? Den frågan har många frågat sig med anledning av byte av kaffe inom kommunalverksamhet, men också tidigare.

Svaret är att man får definitivt köpa och dricka gott kaffe.

All verksamhet som bedrivs av våra kommuner, landsting (Region Skåne) och staten måste upphandla sina varor och tjänster.

Förenklat innebär det att ett förfrågningsunderlag på det man vill köpa läggs ut så att företag kan lämna in offerter på vad de kan erbjuda till vilket pris. I en hel del förfrågningar har man gått ut med lägsta pris. Så behöver det absolut inte gå till. Istället handlar det om att begära bästa pris på en vara eller tjänst man angett kriterier för. Kaffe smakar olika det kan vi vara överens om. Det beror på bönorna, hur de rostats och vattnet man på orten kokar kaffet på. Att köpa kaffe eller andra produkter som ingen eller få vill dricka eller äta är ett dyrt fel köp.

Det man kan göra och som är smart är att när man upphandlar låta de som ska dricka och äta de produkter som man tänker köpa vara med och provsmaka produkterna från olika leverantörer. Om skolbarn och äldre får vara med och prova olika köttbullar, kaffesorter och fisk för att ta några exempel så får de som ska köpa in varorna och tillaga dem en direkt feedback på vad de tycker om de olika produkterna. Provsmakningarna utförs som blind test. På så vis blir det direkt fokus på smaken, konsistensen och utseendet på tallrik och i glas och mugg. Resultat gott kaffe och alla blir  glada.

Detta är ett smart sätt att få med kvalitetsaspekten som vi vanligtvis alltid talar om, men som ibland kan vara svår att definiera när man ska köpa varorna.

Om de som ska äta har varit med och tagit fram maten och drycken så kommer de att vara mer nöjda och mindre mat blir till svinn. God aptit ger god kraft till skoldagen och vardagen. Därför är det all idé att lägga in testsmakning i upphandling, något som används alldeles för sällan, både för att få prova nytt men framförallt för att de som ska dricka och äta ska få vara med och påverka innehållet i mat och dryck. Det går att ta smarta beslut med upphandling.

När kvarnar ska mala.

Nu på morgonen har jag lyssnat på ett inslag om en tjej som årligen åker på sommarläger efter att hon fått detta beviljat av kommunen.

I år kom svaret från Kommunen efter att ansökningstiden gått ut, och därmed blir det då inte möjligt att åka eller att kunna överklaga beslutet.

Kommunal tjänsteman berättar i inslaget att ärenden kan ta olika lång tid från ett par veckor till några månader beroende på dess komplexitet.

Jag har själv inte alls någon kännedom om detta ärende, men jag anser att det många gånger handlar om förståelse och inlevelseförmåga hos handläggare, verksamheter och myndigheter för hur den person som sitter i andra änden drömmer, längtar och är hoppfulla inför att kunna få det där lilla extra av guldkant. Det kan också handla om att kunna ta sig ut och komma iväg med ett färdtjänstbeslut eller att få ett hjälpmedel från sjukvården. Dessa saker och många andra spelar roll i människors liv. Någon har uttryckt det som att ” vi har inte kundperspektiv utan kundens perspektiv” och det är det som är nyckeln. Att ha den sökandes perspektiv för ögonen och veta vad det betyder för den enskilde. Däri ligger lösningen tillsammans med smart organisation.

 

Tips till skolan.

Om Sveriges kommuner sattsar ca 40 % av sin budget på skolan och Sverige är ett av de länder som enligt OECD mätning ligger i topp med resurser… Vad är då problemet? Resultat har inte automatiskt likhetstecken med hur mycket pengar som tillförs. Pengar spelar roll, men användningen av pengar i innehåll, där duktiga pedagoger, bra undervisningsmetoder och bra arbetsmaterial med frågor och uppgifter för att ta lärandet vidare är A och O. Detta kräver i sin tur bra målstyrning av politiker med bra ledarskap på förvaltningar och ute på skolorna.

Dagens elever har varit med om en helt annan – och snabbare samhällsutveckling än vad tidigare generationer har. I dag kan små barn klara av att öppna och stänga mobiltelefonen och att klicka på bilder på appar för att nå sitt mål t ex en tecknad film. Förskolan och skolan måste kunna möta dessa barn med ett innehåll som stimulerar dem att tänka vidare. Förskolan har varit duktiga på detta under mycket lång tid. Där har man ställts inför tankar och utmaningar i hur man ska lösa en uppgift t ex att få upp nycklar man tappat i en brunn. Matte kunskaper kan man enkelt lösa genom att fråga hur många kottar det ligger på marken där borta vid granen. Skolan har sedan plockat isär och delat upp kunskaper i bitar- kallar det industri skolan och den tiden är förbi. Frågorna har handlat om att leta upp saker som redan finns angivna i boken många gånger. Det är en bra träning för att lära sig söka och hitta fakta, men stimulerar inte vidare till eget tänkande. I dag har många skolor anammat nya sätt att ställa frågor och titta på kunskaper men den kreativa skolan fanns redan i läroplan 94- så många år har gått i gamla invanda spår. Vi har inte råd med att inte alla elever på alla skolor jobba med dagens lösningar för att få kunskap med sig framåt in i morgondagen. Tips finns här.

 

Vi har träffat eldsjälarna som brinner för sitt uppdrag ...

Vi har träffat eldsjälarna som brinner för sitt uppdrag och som ger kloka lösningar till barn- ungdomar och deras familjer.

I fredags besökte jag Kalmar län för att tala om familjefrågor. Det var både spännande, glädjande och oerhört intressant att se hur tre olika aktörer runt barn – och ungdomar utmanar problem och löser knutar.

På individ och familjeenheten i Borgholm avdramatiserar man kontakten och bygger på det naturliga i vardagen. Det handlar om allt från studiecirklar om föräldraskapet som att ringa en ”hemma hos” kontakt för smarta lösningar mellan ungdomar och deras föräldrar. Det här har vi hört förut tänker ni, och visst så är det säkert, men här gör man lite mer än det egna uppdraget och detta är precis så som jag menar att tillvaron måste vara. För mellan myndigheter och enheter i myndighet finns en gränsdragning. Den gränsdragningen är vårt stora bekymmer i samhället. Uttalanden som ” vi kan inte lägga oss i det som inte är vårt ansvar”. Används som en förklaring till att det inte går. Det går visst säger jag, och det får inte bero på vem personen är som har uppdraget.

”Det går visst” följde mig sedan genom dagen då vi på eftermiddagen besökte Karl-Oskarskolan där man byggt upp teknik med ett innehåll för at möta barn med särskilda behov av alla de slag. Vilken bokstavskombination de har spelar ingen roll, språkträning och stumulans för dem som avancerar till högre nivåer. Denna skola når alla individuellt och utan att skapa en administration utan att det blir pålagor för lärarna. Det är möjligt! Dessutom så sker lärandet i del av veckan utanför klassrummet för att koppla förenings- och arbetsliv tätare skolan. Detta utmanar och skapar nya möjligheter för integration inte minst. Häftigt!

”Har du legat på golvet och sett det som små barn ser någon gång.? Det gjorde vi och efter att ha tittat på alla dessa stolsben bestämde vi oss för att ha verksamhet på barnens villkor och nivå.” Inte nog med det utan på Trollets förskola i Kalmar är arbetssättet ett ifrågasättande för att utmana barnen i att tänka självständigt.

”Hur gör ni för att alla i er åttondeklass ska kunna nå högsta betyget?” Denna fråga ställde rektorn på förskolan till ungdomarna som arbetade med att ta reda på vad leksaker på förskolan kostar inom ramen för samhällskunskap på sin skola. Precis det arbetssättet med att ställa frågor omvänt och på ett sätt utmana tanken säger en hel del om lärande anser jag.

Låt alla dessa goda exempel spridas och bli en naturlig del av alla elevers arbetsdag i Sverige.

Kväv inte verksamheter.

Vänsterpartiets Ulla Andersson tog i dagens debatt om Vårpropositionen upp att hon vill se fler detaljerade krav på verksamheterna i välfärdsverksamheterna vård, skola och omsorg. Detta är helt fel väg att gå. Ju mer politiken skriver fast verksamheterna i detaljer desto mer kväver politiken handlingsutrymmet för att skapa möjligheter till flexibla lösningar som gynnar såväl personal som barn, ungdomar och äldre.

Med det menar jag att om man t ex anger ett antal vuxna med en yrkesbakgrund för en grupp på ett strikt antal elever eller på en vårdavdelning alternativt på ett äldreboende så förutsätter man också att all verksamhet fungerar på samma sätt och att alla människor har samma synsätt och levererar samma resultat.

Politiska förslag om att reglera mer kring personal med angivande av en sådan gruppstorlek tar inte hänsyn till hur sjuka eller friska omsorgstagarna är i gruppen eller hur elevgruppen/förskolegruppen fungerar i sin sammansättning av individer. Så fungerar det inte i den verkliga världen. Istället ska politiken skriva bra formulerade mål som stimulerar verksamheter och personal. På så sätt får också verksamheterna bra innehåll för elever och omsorgstagare. Jag har tagit del av alldeles utmärkta öppna frågor som fångar just den kvalité som vi inte kan ta på men som är en upplevelse som vi vill beställa av de egna kommunala aktörerna såväl som från de privata. Om det i något fall skulle visar sig att en verksamhet missbrukas eller missköts så ska detta självklart alltid beivras, men låt inte alla verksamheter kvävas och stoppas upp av detaljstyrning och förbud.

Utbildning för livet.

I lördags skrev min son högskoleprovet. Som ett skämt när han kom hem så sa han att han nu fyllt i alla C uppgifter och tänker bli lärare. Så kan vi inte ha det!

I dag tar Utbildningsminister Jan Björklund bland andra punkter upp lärarutbildningen som är en oerhört viktig fråga. Signalen till föräldrar och barn måste vara att deras lärare har en gedigen grund och att det är hög status på yrket. Lärare har ett av de viktigaste arbetena i vårt land – att förmedla kunskap och att få individer att växa och utvecklas så långt det bara går. De som utbildar våra barn- och ungdomar utbildar för att de ska klara en okänd resa framåt på 40-50 år. Då behövs det kunskaper och verktyg som överensstämmer med detta mål. Gårdagens kunskapsinhämtning, som var rätt då men är fel i dag, måste lämna facit kunskap och styra till livskunskap och inre motivation. Det egna tänkandet med egna erfarenheter och inte bara det viktiga kognitiva är centralt i lärandet. I Sverige i dag finns det fortfarande alldeles för mycket kvar av den gamla skolan, ett resultat av det industrisamhälle vi kommer ifrån, medan det på andra håll finns skolor som kommit långt i att använda den kreativitet som ligger i de entreprinöriella kompetenserna; mod, kreativitet, initiativförmåga och självförtroende. En sak vet vi. Dagens barn – och ungdomar lever inte i gårdagens industrisamhälle och då kan inte heller lärarhögskolor och skolor göra det. Mycket bra saker görs men mer behöver göras och det behöver ske brettt över Sverige för alla. 

Skolans innehåll i fokus

Kreativitet tar fram den egna kraften. Detta gäller såväl för vuxna som för barn. Vi har en föreställning om vad skolan ska vara men tänk om det är någonting annat. Det är väldigt enkelt att falla in i invanda nedärvda mönster av att fastna i att det ska vara som det alltid har varit - det ligger en trygghet i detta. Tyvärr är denna trygghet också vår ryggsäck för att göra på nya och annorlunda sätt, och den första förändringen måste börja hos oss själva.

Det är viktigt att synliggöra eleverna och få dem intresserade av att lära. Det går att nå kunskap på andra sätt genom att titta på verksamheter ute i vårt samhälle. Genom att med nya ögon hitta mattematik i ett bageri och räkna på vad det kostar att driva en verksamhet kan vi nå kunskaps förståelse på ett annat sätt än att göra uppgifterna på sidan 80-85 i matteboken.

Skolan borde vara de 12 bästa åren av vårt liv. Vi har möjlighet att skaffa oss kunskaper och vi har personer som dagligen hjälper oss med detta.

Barn – och ungdomar vill bli utmanade de behöver använda kunskap kreativt. De lever i en värld där svar kan hämtas på ipaden, iphonen och med datorer på ett par klick tar sig fram på Internet. Detta behöver vi möta och stimulera mycket bredare på barn - och ungdomars arbetsplats skolan.

Angående näthat.

Gårdagens uppdrag granskning gav en fördjupad reaktion på det vi benämner näthat. Ett bekymmer kopplat till sociala mediers möjlighet att på långt håll utsätta enskilda personer för kränkningar och hot av diverse slag.

Jag upplever att näthat är en företeelse som börjar långt ner i åldrarna där ungas språkbruk i samtal och tilltal passerat en för mig oacceptabel nivå. Som exempel vill jag nämna tjejer som använder ordet hora till varandra.

När sedan åsiktsutbyten når de sociala medierna där olika personer för fram åsikter om varandra om allt från kläder till fritidsintressen och hur man ska bete sig för att vara en i gänget, om man nu får vara med, når elakheterna nya höjder. Inte sällan följer dessa meningsutbyten, och utestängande av en eller några personer i en grupp, med in i skoldagen där konflikter blir en del av raster och lektionerna. På samma sätt som med tjej- och killgrupperingar där ett ”gäng” styr och ställer mot dem som inte tillåts delta förekommer också liknande företeelser på sociala medier och på sms i mobiltelefoner. Som exempel på det sistnämnda har uttryck som ”din mamma är en hora” förekommit.

Ungdomar lider i det tysta, befinner sig i utanförskap,blir påhoppade verbalt och psykiskt och kanske vägrar gå till skolan med allvarliga konsekvenser.

Jag vill se ett samhälle där vi alla på olika sätt tar avstånd från denna typ av beteenden och jag är glad att gårdagens program skapat reaktioner som gör att människor sluter upp för att inte acceptera dessa beteenden.

Det är viktigt att alla vuxna i samhället reagerar och agerar på språkbruk. I dag möter kommentarer av tillmälen, könsord och vålduttryck ofta en tystnad. Reaktioner är nödvändiga för att skicka signaler.

 

Är nationella prov THE END?

Jag har med intresse läst artikeln på DN ekonomi om överbetyg på nationella prov i matte och slutbetyg i ämnet. Många viktiga tankar förs fram i texten, men en aspekt saknar jag. När jag från skolans insida följt resonemang kring betygssättning har nationella prov varit DET provet, har du varit borta eller sjuk så har det många gånger påpekas att du p.g.a. detta inte kunnat få det betyg du jobbat för. Prov har också lagts samman och gett ett snitt på antal prov till ett medelbetyg. Många ånger har inte hänsyn tagits till elevens kunskaps inhämtning och utveckling. Vilket jag anser är fel. meningen är att du som elev ska göra framsteg, inte att ett tidigare resultat ska sänka dig då du nu kan visa dina kunskaper.

Meningen med nationella prov har varit att få en likriktighet över landet och en sammantagen information om elevens kunskaper. Efter avlagt prov har meningen varit att eleven ska kunna tillgodogöra sig och arbeta med den/de delar där man inte haft tillräcklig kunskap. Frågan är då hur olika skolor arbetat? Har de fortsatt en process efter provtillfället för att lyfta eleverna i kunskap eller är och har nationella prov varit THE END?

Ett lysande exempel på utvecklingssamtal

I dag har jag varit på det bästa utvecklingssamtalet. Vad innehöll då det? Jo det innehöll det som egentligen alla samtal ska innehålla. En tydlig genomgång av var i en process eleven befinner sig. Tydliga mätbara mål framåt där eleven redan i morgon själv kan börja mäta sina framsteg. Läraren nöjde sig inte med korta elev svar utan ställde frågor som ledde samtalet framåt till sammanhang och förståelse.

Läraren använde skolans verktyg där alla elevens kurser, betyg och uppgifter finns samlade som en helhet. Därmed blev det enkelt att få en helhetsbild av alla ämnen med de kommentarer och anvisningar som andra lärare regelbundet ger eleven i lärande processen. Allt finns inlagt på ett och samma ställe och utgör underlag i lärandet och avstämning för elevens vidare lärande. Målformuleringarna för det fortsatta arbetet kom på plats under samtalets gång och när vi skildes åt var allting klart.

Detta arbetssätt med datorn som redskap vill jag påstå skapar mervärde för alla de som behöver ta del av informationen utan att innebära mer dokumentation, vilket är ett av de argument som ofta förekommer i debatten kring lärares arbetssituation. Här blev det inte det också utan redan befintlig information utgör grunden för samtalet framåt och alla har sedan tillgång till denna information kring eleven. Detta är vad jag kallar att jobba smartare utan att springa fortare och jag som förälder är väl informerad om elevens arbete och eleven har tydliga mål att uppnå. Inte bara i dag utan alla andra dagar också.

Skräddarsydd utbildning

I dag skriver Johanna Sturesson att skolor som riskerar att sätta elever i svåra situationer inte ska få starta under rubriken ”Självklara rättigheter”. Artikeln avslutas med att svaret på problematiken måste vara att alla parter tar sitt ansvar och inte att riva upp reformen om elevers självklara rätt att välja. Detta är en åsikt som jag delar. 

Vad händer den elev som vill byta skola av olika anledningar, inte trivs, flyttar, vill byta inriktning. Svaret på den frågan är att skolor är olika och skiljelinjen går inte alltid mellan den kommunala skolan och friskolan utan t o m inom skolor ibland. Därmed kan det bli svårigheter eller gå hur bra som helst och samma svar gäller då en skola lägger ner. Mycket handlar om förhållningssätt och att tänka annorlunda än i de invanda mönsterna.

Kurser läses olika år och på olika sätt. Vissa har en kurs utspridd på ett par år medan andra intensiv läser kurser i ett svep under en kort period. Ett tredje sätt är att ha arbetsmoment under dagen där ett antal ämnes och programmål ingår i olika uppdrag. 

Alternativet till att skolor har olika sätt att lägga upp sin utbildning för eleverna är att alla skolor i Sverige läser samma kurser på samma program på samma sätt.

Om vi tror på den lokala skolans frihet att lägga upp sin utbildning för ungdomarna måste de också ta ansvar för att de har strategier för att elever ska kunna börja sin utbildning hos dem mer än vid skolstart i årskurs 1. Elever ska också kunna sluta och få en bra övergång till en annan skola.

Det är inte alltid enkelt, men elever som behöver få en skräddarsydd utbildning behöver inte läsa alla kurser inom det egna programmet utan kan läsa någon kurs med ett annat program. Detta ställer andra krav på skolan oavsett skolform. Jag tycker att debatten handlar för mycket om skolbyggnaderna och driftsformer och alldeles för lite om innehållet och hur skolorna löser sin uppgift att utbilda barn – och ungdomar. I artikeln beskrivs detta i meningen ” relevant och kvalitativ utbildning som är värdefull för framtiden erbjuds, och inte lyxiga studentbaler”.

Min slutpoäng får bli ett fokus på ett stimulerande innehåll i en skola där det finns ett schema för var och inte samma schema för alla.

Mitt kök i Helsingborg

I går deltog jag vid ett mat seminarie i Helsingborg, på Gröningen, tillsammans med Anna Jähnke. Lokalt kopplat till det nationella och vice versa.

Temat lokalproducerad mat för alla under flaggan Mitt kök, Sverige resan och Hushållningssällskapet.

Många intressanta aspekter av mat och hur vi på olika sätt kan arbeta med smarta lösningar ute i verksamheter och inom lagstiftningen. Klippans kommun har gjort en mycket bra lösning på hur de upphandlar sin kost till kommunens skolor och boende. De beskriver den vara de vill köpa, och kan på så vis få fram den produkt de önskar.

Jag är nu ute och lyssnar av kommunerna i valkretsen angående offentlig upphandling d.v.s. de regler som kommunerna verkar för att köpa varor och tjänster från företag. Meningen är att ta med lärdomar tillbaka till politiken för att hitta de goda lösningarna och smarta idéerna. Men det är långt ifrån politiken som kan göra allt. De breda penseldragen målas upp och sedan handlar det om kreativitet i vardagen. Själv gillade jag föredragshållaren som sa fel om att tiden inte räcker till, Det är det vi har mest av och då är det vad vi prioriterar som vi får. Om jag varit i skolans värld skulle jag nappa på idén att låta barnen få en presentation av dagens lunch på lektionen innan måltiden serveras. Tänk vad mycket olika fakta man kan få in genom att beskriva kalops och hur den tillagas. Efter en tid kan barnen själva få i läxa att presentera dagens måltid för klassen. Det går att göra så mycket med enkla medel istället för att tala om att det behövs nya ämnen och fler timmar. Smarta lösningar är ofta väldigt enkla i sin lösning.

Första jobbet viktigt.

Under rubriken ”Sverige ska lösa dansk jobbkris” läser jag om hur de nyutexaminerade danska sjuksköterskorna Jytte Möller och Nathalie Böcker Ahlström pendlar från Köpenhamn till Ystad. Pendlingstiden är nästan fyra timmar och lönen är 20 % lägre än i Sverige. Tågresorna kostar 2500 danska kronor (ca 2800 svenska kr) varje månad. Varför gör de då detta? Deras svar är följande ” Det är möjligheten att få erfarenhet i yrket som var avgörande när jag började söka jobb i Sverige. Det hjälper mig att ta mig vidare. Dessutom tjänar jag ju ändå mer än a-kassa.”  Hämtat från Helsingborgs Dagblad den 24 juli.

Det är detta tankesätt som är så viktigt. Att ta de möjligheter som erbjuds för att se att detta ger mig nya förutsättningar för att sedan komma vidare till det jag önskar i nästa steg. Alternativet till att inte hänga på jobbchanser eller utbildning när det erbjuds är att förlora utbildningsplats och att tiden går och man kommer längre ifrån arbetsmarknaden där man ska konkurrera med nya utbildade personer som har nya erfarenheter med sig i bagaget. Detta kan inte sägas nog många gånger.

När arbetsklimatet rasar i en klass och på en skola.

Varför är det så många elever som inte når sina resultat i skolorna och vad beror det på. Svaret är att det beror på många olika faktorer och på olika sammansättning av grupper i skolor, tydliga regler och ansvarstagande. Det beror också på ledarskapet på skolor och på vilket sätt personalen arbetar med barnen, ungdomarna och deras föräldrar. Jag menar att det tidigt måste finnas positiva samtal för utveckling som även alar om vilka olika delar av ett barns studier som föräldrarna respektive skolan ska arbeta med och ur de gemensamt ska nå framgång för den enskilde eleven. Att vara förälder innebär inte att det går att abdikera från saker so sker i skolan och säga att det där och då är skolans ansvar. På samma sätt gäller att skolan inte kan abdikera från ansvaret att ta tag i problem som uppkommer i skolan och visa flathet mot beteenden som går ut över andra ungdomars möjligheter att få studiero, skaffa sig kunskap och underlag för betyg för att komma vidare med studierna för att sedan kunna ansöka om arbete eller att starta företag.
I en vanlig klass finns det ledare, såväl killar som tjejer, som av olika anledningar får en efterföljande svans av ungdomar. Det kan vara en, två, tre eller fler påhejare. Frågan är varför de valt dessa roller. Är det för att det är enkelt att leva på den vinnande sidan eller kanske anser man det kolt och häftigt att hålla på. Det finns också de som utgör publiken och som kan tänka sig att avge en applåd och för vilka föreställningen pågår. Det finns också de som tyst sitter i klassen och ber för att de inte själva ska bli utsatta. De går till skolan dagligen med en klump i magen och kanske även ett illamående. Kanske utsätts de för olika former av påhopp i form av blickar på att de inte duger eller att de inte har rätt fritidsaktivitet eller att de helt enkelt bara inte passar in i den mall som ledaren bestämt ska vara rådande. Det finns prinsar och prinsessor som styr och ställer i det tysta och det finns de som är elaka och de som väljer att slåss. Vissa barn kan stänga av och ägna sig åt studierna, men det förutsätter också att läraren kan hålla den tänkta lektionen. Alla dessa olika kombinationer av individer samsas i en och samma klass. Samtidigt så abdikerar vissa föräldrar medan andra blundar och hoppas att bekymren ska försvinna. Andra vill hjälpa men har lovat sin ungdom att inte säga ifrån för med det följer repressalier. Detta har alltid förekommit på olika sätt men min upplevelse är att det är långt mycket större i dag. Vuxen närvaron finns inte där på samma sätt och det gäller inte bara på skolan som arbetsplats utan överhuvudtaget. Föräldrar reagerar och agerar mot andra vuxna som säger ifrån, när vuxna gör det, och istället för att själva fundera över vad det är som pågår och ta reda på orsaken och kunna se att det ligger någonting bakom en tillsägelse tar man i alla lägen det egna barnet/ ungdomen i försvar. Detta leder till riktiga björntjänster.