Ledighet då ökar våld i nära relationer.

Nu på morgonen har jag lyssnat på Carin Götblad, regeringens samordnare mot våld i nära relationer, som berättat om arbetet i tv4. Hon talar om starkare påföljder, att kontaktförbud fungerar bra för de allra flesta men inte för de som är aggressiva och har drivkrafter av våld. Då fungerar kontaktförbudet inte alls.

Carin Götblad tar också upp våld i nära relationer kopplat till våld inom idrotten. Våld inom fotboll d v s huliganvåld använder hon för att göra en jämförelse med hur vi skulle se på samma sak om det handlade om hästsport och att ett stort antal kvinnor i samband med dessa arrangemang skulle puckla på varandra, med stora kostnader och skador som följd. Skulle vi då acceptera detta frågar hon?

Oerhört viktigt tycker jag också det är när Carin Götblad tar upp att vi ska flytta på förövaren när det är tal om våld i nära relationer. Jag tycker att det är tragiskt att de brottsutsatta, involverar också barnen, ska behöva lämna sina hem och att deras liv ska rivas upp. Jag delar därför hennes åsikt att vi ska flytta på den som begår brottet. Om detta har jag skrivit (med min dåvarande partikamrat) genom åren i en motion om lokatorn. Självklart behövs det också andra insatser men det är ett sätt på vilket de brottsutsatta kan få trygghet och där polisen skulle kunna få ett redskap.

När kvarnar ska mala.

Nu på morgonen har jag lyssnat på ett inslag om en tjej som årligen åker på sommarläger efter att hon fått detta beviljat av kommunen.

I år kom svaret från Kommunen efter att ansökningstiden gått ut, och därmed blir det då inte möjligt att åka eller att kunna överklaga beslutet.

Kommunal tjänsteman berättar i inslaget att ärenden kan ta olika lång tid från ett par veckor till några månader beroende på dess komplexitet.

Jag har själv inte alls någon kännedom om detta ärende, men jag anser att det många gånger handlar om förståelse och inlevelseförmåga hos handläggare, verksamheter och myndigheter för hur den person som sitter i andra änden drömmer, längtar och är hoppfulla inför att kunna få det där lilla extra av guldkant. Det kan också handla om att kunna ta sig ut och komma iväg med ett färdtjänstbeslut eller att få ett hjälpmedel från sjukvården. Dessa saker och många andra spelar roll i människors liv. Någon har uttryckt det som att ” vi har inte kundperspektiv utan kundens perspektiv” och det är det som är nyckeln. Att ha den sökandes perspektiv för ögonen och veta vad det betyder för den enskilde. Däri ligger lösningen tillsammans med smart organisation.

 

Sjukvården var god dröj

Verksamhetslösningar och system kan många gånger verka rationella utifrån hur den interna logistiken ska och måste fungera. Lika ofta, kanske inte, blir verksamheten i sig ett hinder för dem som den är till för att hjälpa och besvara. Ett sådant exempel är telefontider mellan t ex 09.00-10.00. Ett smart sätt att få avklarat samtal för att därefter ägna dagen åt annat. I andra änden sitter en kund vars största puckel på dagen är förmiddagar och det är också många möten som äger rum samt transporter som ska lämna o s v. Det gör att den som ska sitta i telefonkö med andra inte kan vara verksam på arbetet.

Ett exempel är när en mamma eller pappa en fredag tar kontakt med sjukvården bara för att få veta att de ska ringa ett annat nummer och det är på måndag mellan klockan 09.00-10.00. Här skickas kunden/patienten vidare i systemet och ska under helgen bära med sig en klump i magen och börja om från början på måndagen med kö, eventuell ny omdirigering till nytt nummer, ny kontakt och gå ifrån arbetet. Det här är det långt ifrån alla verksamheter som tar hänsyn till eller tänker på. Börja bygg verksamhetsupplägg med fokus på hur man kan vara tillgänglig för de man är till för och som kan skapa korta enkla kontakter till förmån för både patienten och de som ska utföra arbetet.

Kul att få positiv uppmärksamhet i press ...

Det är inte varje dag man får beröm i pressen när man skrivit ett debattinlägg, men i dag hände det.
När man använder konkreta exempel från verkligheten som inte kommer att handla om privat och offentlig utförare utan om den som det berör och vad olika arbetssätt leder till får vi en helt annan diskussion.
Här nedan följer dagens positiva insändare från  MIN MENING HELSINGBORGS DAGBLAD den 16/1 2013.

Att själv få bestämma över sitt liv

Svar till Ann-Charlotte

Hammar Johnsson (M), riksdagsledamot

och rubriken

”Utgå från den äldres vilja”,

A3 Debatt, 7/1.

Det är helt riktigt när du anför

”Jag tycker att det är

dags att fokusera helt och

hållet på vad det kunden får

när personer från hemtjänsten

ska vara behjälpliga med

stöd i den enskildes vardag”.

För det är ju helt klart så

att äldre människor, inte

minst de som uppnått 80

plus, upplever saknaden

över att kanske inte längre

kunna klara sig själva och att

inte längre känna att man är

den man alltid varit och då

måste ha hjälp av andra, till

exempel hemtjänsten.

Men som mottagare av

hemhjälpen vill man ju vara

med och bestämma vad man

är i behov av och vad man

vill ha hjälp med. Livet ska

ju inte behöva bli så mycket

annorlunda än det var före

anlitandet av hemtjänsten.

Behov av insatser som

egentligen ska kunna varieras

dag från dag utifrån mottagarens

önskemål.

Den äldre ska få ha inflytande

över ”utformningen” av den

hjälp han/hon är i behov av och

således ha rätt att själv bestämma

över tider och rutiner, som

givetvis inte ska vara schemalagda

på minuten, utan det kan

vid tillfällen förekomma spontan

och akut hjälp som inte är

”inbokad”, eller hur? Man

måste hela tiden vara klar

över att det rör sig om människor

som till följd av hög ålder

och kanske viss rörelseoförmåga

hamnat i ett beroendeförhållande.

Helt riktigt slutar du ditt uttalande

med att hemtjänsthjälpens

utövares kanske olika

bemötanden av mottagaren

är ”det vi måste tala om”

då sådana bemötanden kan

vara ytterst olika.

Roland Klintman

Landskrona

Olika arbetssätt ger olika resultat i omsorgen

I dag skriver jag i Helsingborgs Dagblad om äldreomsorgen utifrån att det i media och debatten är ett fokus på om verksamheten är privat eller offentlig istället för att den handlar om det faktiska innehållet. Frågan borde vara vad som fungerar väl för att åstadkomma god verksamhet.

Det är mycket positivt att Helsingborg tar initiativ för att den enskilde ska få makt över beslut som i högsta grad berör dem, och att dessa inte ska tas av politiker för dem.

Jag lyfter i artikeln upp två helt olika arbetsmetoder och förhållningssätt som ger den enskilde helt olika förutsättningar. Exemplen är just exempel för att vi ska börja tala om innehåll och hur olika den äldres vardag blir om man väler den ena eller andra vägen. Viktigt att brett sprida goda exempel.

 

 

Patient och kund.

I dag lyfter Lotta Hördin ”jakten på patienterna” på opinions sidan i Helsingborgs Dagblad. Det handlar om marknadsföring för att locka patienter till den egna Vårdcentralen. Visst ska det finnas rim och fason på saker och ting. Jag tycker inte heller att det får gå för långt, men jag vill inte heller att vi ska ta steg tillbaka för att landa i ett gammalt tänk där patienten stått till förfogande för vårdcentralen.

Det var inte länge sedan vi befann oss i en tillvaro där patienter  fick besked om att de inte kunde lista sig för att det var fulltecknat på en vårdcentral. Inte heller kunde man få en tid efter arbetsdagen, och ringde man in så skulle man återkomma nästa dag i ny telefonkö om det inte fanns tider samma dag som man ringt in. Tyvärr finns dessa kulturer kvar på en del ställen även om det hänt en hel del. Detta tack vare ett system där man inte med självklarhet får sina patienter. Nu behöver man berätta vad man kan erbjuda patienten, vilket är bra.

Vi talar om jobblinjen och att sätta kunden i fokus. Det blir för mig mycket märkligt att människor ska ta ledigt från arbetet för att sitta i ett väntrum, många gånger lång tid, för att kunna komma till på bokad tid. Här spelar arbetskultur och värderingar roll. Det finns de som berättar om att det går att göra saker på andra sätt och därmed ökar också service för patienten.