Mats Edman gör en fortsättning från skolan till äldreomsorgen.

I Dagens Samhälle den 15 augusti finns en artikel med rubriken " Björklund och Bayland saknar vänner i skolan". Artikeln handlar om skolan belyst på ett sätt som jag önskar att fler funderar över. I artikeln får vi veta att 90 % av grundskolorna är kommunala och 75 % av gymnasierna. Det är sällan detta framkommer i debatten, vilket också författaren belyser med följande mening ” av sommarens nyhetsflöde skulle man kunna tro att deras problem beror på friskolorna och danska kapitalistsvin. Men den slutsatsen är osannolik, om man tänker statistiskt…”

 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om Mats Edman skrev en liknande artikel om äldreomsorgen. Hur ser personalen där på sitt eget arbete och hur ser privata respektive kommunalt anställda på varandra på de olika boendena. Det jag vet är de erfarenheter jag själv har från möten jag haft med personal från privata boende, där de säger att de inte vågar gå ut och berätta om sitt arbete då samhällsdebatten i press och på tv bestämt hur verkligheten är. En sanning som man verkligen kan och ska ifrågasätta. Privata alternativ är inte dåliga och kommunala bra så är det bara och det är högst olyckligt hur debatten har blivit.

Artikeln belyser ett antal punkter som beskrivs utifrån den av skolverket framtagna statistiken. En sådan mening lyder ” Går man igenom Skolverkets frågor utfaller lärarbedömningarna till friskolornas fördel med siffrorna 75-25. Paradoxalt nog är de kommunala lärarna ändå starkt övertygade om att friskolor är sämre än de skolor de själva arbetar på.”

Det går ju inte att låta bli att fråga sig varför det är så här, i alla fall kan inte jag låta bli att fråga mig det, och det känns oerhört angeläget att få veta hur det då förhåller sig mellan kommunala och privata boenden i äldreomsorgen? Som ni fårstår så har jag en hypotes om utfallet. Jag hoppas att artikel i Dagens Samhälle kan få en uppföljare om äldreomsorgen och att artikeln tillsammans med andra artiklar kan förflytta debatten till en mer nyanserad diskussion om innehållet istället för den snedvridna debatt som fått råda ett tag nu.

Ta ett steg längre för smart upphandling

I dagens Helsingborgs Dagblad skriver jag om upphandlingens möjligheter, med anledning av diskussionen kring vilken kaffesort som serveras på äldreboenden. Här är mitt inlägg i debatten:

 

 

Upphandling med smak 

Får man inte köpa Zoegas kaffe till äldreboenden? Den frågan har många frågat sig med anledning av byte av kaffe inom kommunalverksamhet, men också tidigare när sjukhuset i Helsingborg skulle förhandla fram en ny leverantör av kaffe. Svaret på frågan är både ja och nej.

All verksamhet som bedrivs av våra kommuner, landsting (Region Skåne) och staten måste upphandla sina varor och tjänster. Förenklat innebär det att ett förfrågningsunderlag på det man vill köpa läggs ut så att företag kan lämna in offerter på vad de kan erbjuda till vilket pris. I en hel del förfrågningar har man gått ut med lägsta pris. Så behöver det absolut inte gå till. Istället handlar det om att begära bästa pris på en vara eller tjänst som man angett kriterier för. Att kaffe smakar olika det kan vi vara överens om. Det beror på bönorna, hur de rostats och vattnet man på orten kokar kaffet på. Att köpa kaffe som ingen vill dricka är ett dyrt felköp.

En smart lösning när man upphandlar är att låta de som ska dricka och äta de produkter som man tänker köpa vara med och provsmaka produkterna från olika leverantörer. Om skolbarn och äldre får vara med och prova olika köttbullar och kaffesorter så får de som ska köpa in varorna och tillaga dem en direkt feedback på vad de tycker om de olika produkterna. På så vis blir det direkt fokus på hur människorna upplever matens kvalitet.

 
Om det kaffet man gillade bäst visar sig vara just Zoegas så är det också det kaffet man köper. Detta är ett smart sätt att få med kvalitetsaspekten som vi vanligtvis alltid talar om, men som ibland kan vara svår att definiera vid upphandling och inköp. Om de som ska äta maten har varit med och valt den kan man enkelt dra slutsatsen att de kommer känns sig mer nöjda med vad som serveras, och att matsvinnet kommer att minska.

Ta ett steg längre i upphandlingsprocessen och ge människor en möjlighet att påverka maten de äter. Provsmakning är bara ett exempel på att det går att ta smarta beslut inom upphandling.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Riksdagsledamot för Västra Skåne

 

Kväv inte verksamheter.

Vänsterpartiets Ulla Andersson tog i dagens debatt om Vårpropositionen upp att hon vill se fler detaljerade krav på verksamheterna i välfärdsverksamheterna vård, skola och omsorg. Detta är helt fel väg att gå. Ju mer politiken skriver fast verksamheterna i detaljer desto mer kväver politiken handlingsutrymmet för att skapa möjligheter till flexibla lösningar som gynnar såväl personal som barn, ungdomar och äldre.

Med det menar jag att om man t ex anger ett antal vuxna med en yrkesbakgrund för en grupp på ett strikt antal elever eller på en vårdavdelning alternativt på ett äldreboende så förutsätter man också att all verksamhet fungerar på samma sätt och att alla människor har samma synsätt och levererar samma resultat.

Politiska förslag om att reglera mer kring personal med angivande av en sådan gruppstorlek tar inte hänsyn till hur sjuka eller friska omsorgstagarna är i gruppen eller hur elevgruppen/förskolegruppen fungerar i sin sammansättning av individer. Så fungerar det inte i den verkliga världen. Istället ska politiken skriva bra formulerade mål som stimulerar verksamheter och personal. På så sätt får också verksamheterna bra innehåll för elever och omsorgstagare. Jag har tagit del av alldeles utmärkta öppna frågor som fångar just den kvalité som vi inte kan ta på men som är en upplevelse som vi vill beställa av de egna kommunala aktörerna såväl som från de privata. Om det i något fall skulle visar sig att en verksamhet missbrukas eller missköts så ska detta självklart alltid beivras, men låt inte alla verksamheter kvävas och stoppas upp av detaljstyrning och förbud.

Konsekvenser när sakfrågor far iväg utan rim och fason.

Det som debatteras och diskuteras måste vara trovärdigt. Jag ogillar när det i press och politiska debatter far iväg i sakfrågor utan rim och fason. Exemplet från gårdagen om barnfattigdom blir nu ett tydligt exempel på hur fel och farligt detta kan bli. Baksidan av myntet kan vara att organisationerna nu har svårt att bli trovärdiga i sina budskap och personer undrar varför man denna gång ska kunna lita på det som skrivs. Konsekvensen kan också bli att personer som behöver stöd och hjälp i samhället försvinner och bekymmer inte längre tas på allvar och det är en annan farlig väg som behöver beaktas. 

Jag ser också att det här mönstret avspeglar sig på andra områden. Så sent som i dag har jag varit inne ett ärende på SKLs hemsida angående en skolfråga. Här hittar jag en sida som handlar om fakta och myter i skolan. I den politiska debatten handlar vänsterretoriken om att det är för få vuxna i skolan och hur stora grupper barn ska samsas på en liten yta. (Jag skulle här och nu kunna ägna ett helt inlägg åt att diskutera pedagogiska lösningar men ger det eget utrymme i eget inlägg.) Den här sidan på SKL ger rimlighet i debatten tycker jag. Det är dags att stanna upp och skilja på det som uppenbarligen är riktiga bekymmer, men också att fundera på lösningar som är smarta och flexibla istället för rop på förbud och ännu mer gränsdragningar.

Som ett tredje exempel kan äldreomsorgen nämnas där det i dag sprids myter om privata entreprenörer generellt utan att fakta får visa på hur det faktiskt är. Ett exempel från en händelse har gett stora spridningar utan rim och fason med märkliga ageranden av rädsla för att hamna i drev och detta får tråkiga konsekvenser för utveckling av kvalité. Ett sådant exempel är när inte avvikelserapportering får användas som förbättringsredskap med konsekvensen att man kanske inte skriver dem, inte arbetar aktivt med dem eller avstår från att rapportera dem vidare i kvalitetsarbetet. Redovisningen stoppas tydligen ibland på vägen till politiska nämnder för avvikelser uppfattas negativt. För mig är detta helt feltänkt och det får felaktiga konsekvenser. Detta medan innehåll, förhållningssätt och bemötande fått stå tillbaka för ägarformer. Det leder diskussionen bort från det viktigaste av allt. Och det är att arbeta smart med korta beslutsvägar till nytta för utförare och de som behöver hjälp och stöd. Nu börjar debatten så smått komma på banan om precis detta och det är bra.

Kul att få positiv uppmärksamhet i press ...

Det är inte varje dag man får beröm i pressen när man skrivit ett debattinlägg, men i dag hände det.
När man använder konkreta exempel från verkligheten som inte kommer att handla om privat och offentlig utförare utan om den som det berör och vad olika arbetssätt leder till får vi en helt annan diskussion.
Här nedan följer dagens positiva insändare från  MIN MENING HELSINGBORGS DAGBLAD den 16/1 2013.

Att själv få bestämma över sitt liv

Svar till Ann-Charlotte

Hammar Johnsson (M), riksdagsledamot

och rubriken

”Utgå från den äldres vilja”,

A3 Debatt, 7/1.

Det är helt riktigt när du anför

”Jag tycker att det är

dags att fokusera helt och

hållet på vad det kunden får

när personer från hemtjänsten

ska vara behjälpliga med

stöd i den enskildes vardag”.

För det är ju helt klart så

att äldre människor, inte

minst de som uppnått 80

plus, upplever saknaden

över att kanske inte längre

kunna klara sig själva och att

inte längre känna att man är

den man alltid varit och då

måste ha hjälp av andra, till

exempel hemtjänsten.

Men som mottagare av

hemhjälpen vill man ju vara

med och bestämma vad man

är i behov av och vad man

vill ha hjälp med. Livet ska

ju inte behöva bli så mycket

annorlunda än det var före

anlitandet av hemtjänsten.

Behov av insatser som

egentligen ska kunna varieras

dag från dag utifrån mottagarens

önskemål.

Den äldre ska få ha inflytande

över ”utformningen” av den

hjälp han/hon är i behov av och

således ha rätt att själv bestämma

över tider och rutiner, som

givetvis inte ska vara schemalagda

på minuten, utan det kan

vid tillfällen förekomma spontan

och akut hjälp som inte är

”inbokad”, eller hur? Man

måste hela tiden vara klar

över att det rör sig om människor

som till följd av hög ålder

och kanske viss rörelseoförmåga

hamnat i ett beroendeförhållande.

Helt riktigt slutar du ditt uttalande

med att hemtjänsthjälpens

utövares kanske olika

bemötanden av mottagaren

är ”det vi måste tala om”

då sådana bemötanden kan

vara ytterst olika.

Roland Klintman

Landskrona

Olika arbetssätt ger olika resultat i omsorgen

I dag skriver jag i Helsingborgs Dagblad om äldreomsorgen utifrån att det i media och debatten är ett fokus på om verksamheten är privat eller offentlig istället för att den handlar om det faktiska innehållet. Frågan borde vara vad som fungerar väl för att åstadkomma god verksamhet.

Det är mycket positivt att Helsingborg tar initiativ för att den enskilde ska få makt över beslut som i högsta grad berör dem, och att dessa inte ska tas av politiker för dem.

Jag lyfter i artikeln upp två helt olika arbetsmetoder och förhållningssätt som ger den enskilde helt olika förutsättningar. Exemplen är just exempel för att vi ska börja tala om innehåll och hur olika den äldres vardag blir om man väler den ena eller andra vägen. Viktigt att brett sprida goda exempel.

 

 

Valfrihet, jämställdhet och företagande.

I dag skriver jag med Isabella Jernbeck i HelsingborgsDagblad om valfrihet, jämställdhet och företagande. Det handlar om att kvinnor inom välfärden ska kunna starta och driva företag inom det område där de har skaffat sig gedigen kunskap.

Lena Sommestad (S) kvinnornas ordförande tycker att det är en dålig idé att kvinnor startar verksamhet på detta område. Att tycka att kvinnor inte borde starta företag inom välfärdssektorn för att det är en kvinnodominerad marknad är för mig absurt. Jag tycker det är fantastiskt att kvinnor ser möjligheter och kan hitta nya sätt att ta sig an innehållet och bemötande frågor som gör att människor söker sig till deras verksamhet. I Örkelljunga kommun tog två kvinnor över ett äldreboende som sett sina bästa dagar. De vände trenden och blev ett boende dit många önskade flytta från att ha varit ett boende dit äldre inte ville flytta. I dag driver de också Solljungahälsan, en vårdcentral i Örkelljunga och Solklart vård i Bjuv.

Jag är glad att det växer fram nya verksamheter som tänker modernt och som arbetar med smarta lösningar för människor. Jag är också glad att Lena Sommestad inte sitter vid makten och att det ska införas stopplagar för kvinnor att starta och driva företagande inom välfärdssektorn.

Måndags sucken (att trivas med jobbet)

I går fick jag lära mig begreppet ”äntligen måndag” av Ulla i hemsjukvården. Hon frågade mig om jag tänkt på hur många människor som på söndagen arbetar upp en stor suck inför jobbet på måndags morgonen då det är dags att gå till jobbet. För att riktigt bekräfta detta, berättar Ulla, så händer det att det rings till en arbetskamrat och sedan kan man tillsammans tala om den stora måndags sucken.

Jag vill ha måndags fika och inte fredags fika fortsätter Ulla. Varför ska inte måndagen vara lika fantastisk som fredagen? Nu har vi gjort måndagen till en ”jobbig” dag och fredagen till en ”toppen” dag.

Själv tänker jag att hon har rätt. Det är många som med glädje skulle vilja byta bort alla måndagar och göra om till fredagar. Tänk om man kunde göra som i alla de spel som barn och ungdomar deltar i på nätet, där du med några kvicka knapptryckningar på datorn eller via en App. (applikation på telefonen för användaren att installera, tillåta och aktivera) kan köpa – och byta ut måndagar till fler fredagar på din smartphone, surfplatta eller dator.

Men måste det verkligen vara så? Att det inte går att ha samma känsla på måndagen som på fredagen tänker jag? Inte är det Ulla som behöver övertygas om detta. Hon har precis satt ord på de tankar jag bär med mig om att det går att ha ett annat förhållningssätt. Jag funderar på hur man gör för att överföra värden i organisationer som hittat den goda arbetsplatsen med glada arbetstagare och nöjda brukare till alla organisationer - är det möjligt? Mitt svar är att jag tror på det men det behöver med all sannolikhet vara korta beslutsvägar för att få saker att hända och det är ett hårt arbete, ständigt, med attityder, värderingar och inkluderande. Jag kommer att fortsätta min resa inom omsorgen för att lära i vardagen.

Praktik på äldreboende.

Efter att ha läst ett antal debattartiklar och insändare om äldreomsorgen och uppmaningen att  

 ” var med på ett arbetspass under olika tider på dygnet för de korta besök politiker gör visar inte verkligheten”  

författade jag ett insändarsvar och erbjöd mig att delta i verksamheten under vecka 44. (Ni hittar insändaren längst ner i inlägget.)

Nu har jag fått svar och ska vara i Helsingborg och delta i arbetet inom äldreomsorgen i v44. Mer information kommer om tider och plats och jag ser mycket fram emot de dagarna.  

Tidigare har jag efter ett verksamhetsbesök gjort en helgtjänstgöring i Eslöv då jag efter ett lyssnande besök fick veta att de tyckte det var angeläget att politiker tog del av verksamheten på de äldres helg. Jag blev då intervjuad av Skånskan.

Fyra frågor...
2009-09-28 17:54 ESLÖV
... till riksdagsledamot Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) som i söndags praktiserade på Trollsjögården.

Vad fick du göra?
– Jag fick bre frukostmackor, mata, bädda, fixa med lunchen, städa och bara sitta ner och prata med de äldre.

Varför gjorde du det här besöket?
– Det ger mycket att se verkligheten med sina egna ögon – och att prova på vardagen i olika offentliga verksamheter.

Varför valde du att lägga ett besök på Trollsjögården?
– Jag gjorde ett besök här i våras och då blev jag inbjuden att delta även under en söndag eftersom arbetsdagen ser annorlunda ut då. Jag tyckte att det var en bra idé. I år har jag gjort nio stycken sådana här besök på äldreboenden, i förskolan och på rehabilitering.

Vad leder de här besöken till sedan?
– Det ger dels oss politiker en förståelse för verksamheterna och dels ett bättre underlag när det ska läggas förslag till förändringar eller beslut. I en utvärdering ska vi sedan försöka se om det finns ett mönster i de problembilder som personalen pratar om, om fler upplever samma sak, – och i så fall göra något åt dem.

 

Svar till ”Lyssna och se hur vi arbetar.” HD den 30/9

 Nu har jag rensat i kalendern och står till förfogande för att följa verksamheten inom omsorgen tre dagar i vecka 44 från måndag till onsdag.

Jag har tidigare arbetet – och följt arbetet på ett boende i Eslöv efter att jag varit där på besök. ”Du skulle veta hur det är på helgen” sa de till mig och då erbjud jag mig att komma och ta del av den erfarenheten.

Nu står jag till förfogande för den verksamhet som skulle vilja ha en politiker med i vardags arbetet under några dagar.

Jag har tidigare i livet arbetat på vårdboenden i kök under sommar – och jullov. Jag har också arbetat i produktionskök på sjukhus. Erfarenheten från omsorgen har jag genom mina besök i rollen som riksdagsledamot, privata kontakter och relationer samt min helgtjänstgöring i Eslöv.  Hör av er så kommer jag gärna till en verksamhet. 

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Riksdagsledamot Västra Skåne

Arkitektur och offentlig upphandling

Om en arkitektfirma ska bygga ett äldreboende, varför ska de då ha kontakt med en teknisk enhet och inte med dem som ska verka på äldreboendet?
Den frågan kan man fundera länge på. I dag har jag besökt en arkitektfirma som ritat ett äldreboende. Vi hade ett mycket bra samtal om processen att förverkliga en idé fram till färdigt boende.
Här var kontakten nära ägarna, personalen och de boende. Processen är avgörande kunde jag konstatera och kopplade sedan ihop smarta lösningar till mitt ansvarsområde offentlig upphandling. Hur och vem som sköter offentlig upphandling i en kommun kommer att ge resultat för vad kommunen får. Har någon mer än jag tänkt på att äldreboenden i Sverige ofta ser likadana ut. Det blir en enfald istället för en mångfald. Ett förmat överförs och används överallt utan tanke på omgivning, innehåll och individer.Om dessa våra boenden är funktionella och motsvarar våra krav så är det rätt, men om det skapats en modell för boenden som spritt sig och som inte motsvarar det vi tänkte- ja då är det värre.
Efter dagens besök så är jag än mer övertygad om att det går att göra smarta saker i den kommunala vardagen för att offentlig upphandling ska kunna bli ett verktyg för smarta lösningar. En påse pengar, en väl beskriven verksamhet och ett öppet synsätt- med det kan man göra under.

Vem ska bestämma var du ska bo på ålderns höst?

Har du funderat på var du vill bo som äldre? Regeringen har infört LOV, Lagen om valfrihet, för att du ska kunna välja var du vill ha din omsorg när den dagen kommer. I min hemkommun styr socialdemokraterna och de är av åsikten att de ska bestämma var du ska få din omsorg. Varför är det då så, jo det beror på att de själva vill fylla de platser de har och det kan man mycket väl förstå eftersom det finns en kostnad förknippad med att ha tomma platser. Det jag vänder mig emot är att du so person inte alls får veta vad det är du får utan du får en plats. Jag skulle istället vilja se en snabbförändring mot att du själv kan få åka runt och titta på de olika boendena, bilda dig en uppfattning och ställa alla de frågor du har tillsammans med dina anhöriga. Min önskan är då att de kommunala boendena skulle säga att vi ska vara så bra så att alla de som önskar boenden ska vilja välja något av våra boenden. I det läget skulle det vara smak och preferens utifrån vad det erbjuds för upplägg i veckor, på helger och vad som passar dg som person. Ett boende kanske tillåter djur och du vill ta med din hund eller att det finns några djur på plats som skapar liv, rörelse och värme. För andra individer finns det andra saker som är viktiga.
Jag fick höra en berättelse om en 97 år gammal man som nu kommit till den punkt då han behövde omsorg och han ville då flytta rakt över gatan till boendet men det gick inte als för sig.
Istället skulle han till det boende som de styrande politikerna beslutat åt honom på centralorten. Min svärfar som bor på en annan ort skulle kunna få en omsorgsplats på det boendet men min svärmor skulle få samma nej till svar som den 97 åriga mannen eftersom hon bor i kommunen där det är politiker och inte människor som bestämmer. Det är mer än hög tid att flytta över beslut till människor och jag är glad att det fungerar så i en hel del kommuner redan.