Mats Edman gör en fortsättning från skolan till äldreomsorgen.

I Dagens Samhälle den 15 augusti finns en artikel med rubriken " Björklund och Bayland saknar vänner i skolan". Artikeln handlar om skolan belyst på ett sätt som jag önskar att fler funderar över. I artikeln får vi veta att 90 % av grundskolorna är kommunala och 75 % av gymnasierna. Det är sällan detta framkommer i debatten, vilket också författaren belyser med följande mening ” av sommarens nyhetsflöde skulle man kunna tro att deras problem beror på friskolorna och danska kapitalistsvin. Men den slutsatsen är osannolik, om man tänker statistiskt…”

 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om Mats Edman skrev en liknande artikel om äldreomsorgen. Hur ser personalen där på sitt eget arbete och hur ser privata respektive kommunalt anställda på varandra på de olika boendena. Det jag vet är de erfarenheter jag själv har från möten jag haft med personal från privata boende, där de säger att de inte vågar gå ut och berätta om sitt arbete då samhällsdebatten i press och på tv bestämt hur verkligheten är. En sanning som man verkligen kan och ska ifrågasätta. Privata alternativ är inte dåliga och kommunala bra så är det bara och det är högst olyckligt hur debatten har blivit.

Artikeln belyser ett antal punkter som beskrivs utifrån den av skolverket framtagna statistiken. En sådan mening lyder ” Går man igenom Skolverkets frågor utfaller lärarbedömningarna till friskolornas fördel med siffrorna 75-25. Paradoxalt nog är de kommunala lärarna ändå starkt övertygade om att friskolor är sämre än de skolor de själva arbetar på.”

Det går ju inte att låta bli att fråga sig varför det är så här, i alla fall kan inte jag låta bli att fråga mig det, och det känns oerhört angeläget att få veta hur det då förhåller sig mellan kommunala och privata boenden i äldreomsorgen? Som ni fårstår så har jag en hypotes om utfallet. Jag hoppas att artikel i Dagens Samhälle kan få en uppföljare om äldreomsorgen och att artikeln tillsammans med andra artiklar kan förflytta debatten till en mer nyanserad diskussion om innehållet istället för den snedvridna debatt som fått råda ett tag nu.

Tips till skolan.

Om Sveriges kommuner sattsar ca 40 % av sin budget på skolan och Sverige är ett av de länder som enligt OECD mätning ligger i topp med resurser… Vad är då problemet? Resultat har inte automatiskt likhetstecken med hur mycket pengar som tillförs. Pengar spelar roll, men användningen av pengar i innehåll, där duktiga pedagoger, bra undervisningsmetoder och bra arbetsmaterial med frågor och uppgifter för att ta lärandet vidare är A och O. Detta kräver i sin tur bra målstyrning av politiker med bra ledarskap på förvaltningar och ute på skolorna.

Dagens elever har varit med om en helt annan – och snabbare samhällsutveckling än vad tidigare generationer har. I dag kan små barn klara av att öppna och stänga mobiltelefonen och att klicka på bilder på appar för att nå sitt mål t ex en tecknad film. Förskolan och skolan måste kunna möta dessa barn med ett innehåll som stimulerar dem att tänka vidare. Förskolan har varit duktiga på detta under mycket lång tid. Där har man ställts inför tankar och utmaningar i hur man ska lösa en uppgift t ex att få upp nycklar man tappat i en brunn. Matte kunskaper kan man enkelt lösa genom att fråga hur många kottar det ligger på marken där borta vid granen. Skolan har sedan plockat isär och delat upp kunskaper i bitar- kallar det industri skolan och den tiden är förbi. Frågorna har handlat om att leta upp saker som redan finns angivna i boken många gånger. Det är en bra träning för att lära sig söka och hitta fakta, men stimulerar inte vidare till eget tänkande. I dag har många skolor anammat nya sätt att ställa frågor och titta på kunskaper men den kreativa skolan fanns redan i läroplan 94- så många år har gått i gamla invanda spår. Vi har inte råd med att inte alla elever på alla skolor jobba med dagens lösningar för att få kunskap med sig framåt in i morgondagen. Tips finns här.

 

Utbildning för livet.

I lördags skrev min son högskoleprovet. Som ett skämt när han kom hem så sa han att han nu fyllt i alla C uppgifter och tänker bli lärare. Så kan vi inte ha det!

I dag tar Utbildningsminister Jan Björklund bland andra punkter upp lärarutbildningen som är en oerhört viktig fråga. Signalen till föräldrar och barn måste vara att deras lärare har en gedigen grund och att det är hög status på yrket. Lärare har ett av de viktigaste arbetena i vårt land – att förmedla kunskap och att få individer att växa och utvecklas så långt det bara går. De som utbildar våra barn- och ungdomar utbildar för att de ska klara en okänd resa framåt på 40-50 år. Då behövs det kunskaper och verktyg som överensstämmer med detta mål. Gårdagens kunskapsinhämtning, som var rätt då men är fel i dag, måste lämna facit kunskap och styra till livskunskap och inre motivation. Det egna tänkandet med egna erfarenheter och inte bara det viktiga kognitiva är centralt i lärandet. I Sverige i dag finns det fortfarande alldeles för mycket kvar av den gamla skolan, ett resultat av det industrisamhälle vi kommer ifrån, medan det på andra håll finns skolor som kommit långt i att använda den kreativitet som ligger i de entreprinöriella kompetenserna; mod, kreativitet, initiativförmåga och självförtroende. En sak vet vi. Dagens barn – och ungdomar lever inte i gårdagens industrisamhälle och då kan inte heller lärarhögskolor och skolor göra det. Mycket bra saker görs men mer behöver göras och det behöver ske brettt över Sverige för alla. 

Konsekvenser när sakfrågor far iväg utan rim och fason.

Det som debatteras och diskuteras måste vara trovärdigt. Jag ogillar när det i press och politiska debatter far iväg i sakfrågor utan rim och fason. Exemplet från gårdagen om barnfattigdom blir nu ett tydligt exempel på hur fel och farligt detta kan bli. Baksidan av myntet kan vara att organisationerna nu har svårt att bli trovärdiga i sina budskap och personer undrar varför man denna gång ska kunna lita på det som skrivs. Konsekvensen kan också bli att personer som behöver stöd och hjälp i samhället försvinner och bekymmer inte längre tas på allvar och det är en annan farlig väg som behöver beaktas. 

Jag ser också att det här mönstret avspeglar sig på andra områden. Så sent som i dag har jag varit inne ett ärende på SKLs hemsida angående en skolfråga. Här hittar jag en sida som handlar om fakta och myter i skolan. I den politiska debatten handlar vänsterretoriken om att det är för få vuxna i skolan och hur stora grupper barn ska samsas på en liten yta. (Jag skulle här och nu kunna ägna ett helt inlägg åt att diskutera pedagogiska lösningar men ger det eget utrymme i eget inlägg.) Den här sidan på SKL ger rimlighet i debatten tycker jag. Det är dags att stanna upp och skilja på det som uppenbarligen är riktiga bekymmer, men också att fundera på lösningar som är smarta och flexibla istället för rop på förbud och ännu mer gränsdragningar.

Som ett tredje exempel kan äldreomsorgen nämnas där det i dag sprids myter om privata entreprenörer generellt utan att fakta får visa på hur det faktiskt är. Ett exempel från en händelse har gett stora spridningar utan rim och fason med märkliga ageranden av rädsla för att hamna i drev och detta får tråkiga konsekvenser för utveckling av kvalité. Ett sådant exempel är när inte avvikelserapportering får användas som förbättringsredskap med konsekvensen att man kanske inte skriver dem, inte arbetar aktivt med dem eller avstår från att rapportera dem vidare i kvalitetsarbetet. Redovisningen stoppas tydligen ibland på vägen till politiska nämnder för avvikelser uppfattas negativt. För mig är detta helt feltänkt och det får felaktiga konsekvenser. Detta medan innehåll, förhållningssätt och bemötande fått stå tillbaka för ägarformer. Det leder diskussionen bort från det viktigaste av allt. Och det är att arbeta smart med korta beslutsvägar till nytta för utförare och de som behöver hjälp och stöd. Nu börjar debatten så smått komma på banan om precis detta och det är bra.

Ett lysande exempel på utvecklingssamtal

I dag har jag varit på det bästa utvecklingssamtalet. Vad innehöll då det? Jo det innehöll det som egentligen alla samtal ska innehålla. En tydlig genomgång av var i en process eleven befinner sig. Tydliga mätbara mål framåt där eleven redan i morgon själv kan börja mäta sina framsteg. Läraren nöjde sig inte med korta elev svar utan ställde frågor som ledde samtalet framåt till sammanhang och förståelse.

Läraren använde skolans verktyg där alla elevens kurser, betyg och uppgifter finns samlade som en helhet. Därmed blev det enkelt att få en helhetsbild av alla ämnen med de kommentarer och anvisningar som andra lärare regelbundet ger eleven i lärande processen. Allt finns inlagt på ett och samma ställe och utgör underlag i lärandet och avstämning för elevens vidare lärande. Målformuleringarna för det fortsatta arbetet kom på plats under samtalets gång och när vi skildes åt var allting klart.

Detta arbetssätt med datorn som redskap vill jag påstå skapar mervärde för alla de som behöver ta del av informationen utan att innebära mer dokumentation, vilket är ett av de argument som ofta förekommer i debatten kring lärares arbetssituation. Här blev det inte det också utan redan befintlig information utgör grunden för samtalet framåt och alla har sedan tillgång till denna information kring eleven. Detta är vad jag kallar att jobba smartare utan att springa fortare och jag som förälder är väl informerad om elevens arbete och eleven har tydliga mål att uppnå. Inte bara i dag utan alla andra dagar också.