När kvarnar ska mala.

Nu på morgonen har jag lyssnat på ett inslag om en tjej som årligen åker på sommarläger efter att hon fått detta beviljat av kommunen.

I år kom svaret från Kommunen efter att ansökningstiden gått ut, och därmed blir det då inte möjligt att åka eller att kunna överklaga beslutet.

Kommunal tjänsteman berättar i inslaget att ärenden kan ta olika lång tid från ett par veckor till några månader beroende på dess komplexitet.

Jag har själv inte alls någon kännedom om detta ärende, men jag anser att det många gånger handlar om förståelse och inlevelseförmåga hos handläggare, verksamheter och myndigheter för hur den person som sitter i andra änden drömmer, längtar och är hoppfulla inför att kunna få det där lilla extra av guldkant. Det kan också handla om att kunna ta sig ut och komma iväg med ett färdtjänstbeslut eller att få ett hjälpmedel från sjukvården. Dessa saker och många andra spelar roll i människors liv. Någon har uttryckt det som att ” vi har inte kundperspektiv utan kundens perspektiv” och det är det som är nyckeln. Att ha den sökandes perspektiv för ögonen och veta vad det betyder för den enskilde. Däri ligger lösningen tillsammans med smart organisation.

 

Tips till skolan.

Om Sveriges kommuner sattsar ca 40 % av sin budget på skolan och Sverige är ett av de länder som enligt OECD mätning ligger i topp med resurser… Vad är då problemet? Resultat har inte automatiskt likhetstecken med hur mycket pengar som tillförs. Pengar spelar roll, men användningen av pengar i innehåll, där duktiga pedagoger, bra undervisningsmetoder och bra arbetsmaterial med frågor och uppgifter för att ta lärandet vidare är A och O. Detta kräver i sin tur bra målstyrning av politiker med bra ledarskap på förvaltningar och ute på skolorna.

Dagens elever har varit med om en helt annan – och snabbare samhällsutveckling än vad tidigare generationer har. I dag kan små barn klara av att öppna och stänga mobiltelefonen och att klicka på bilder på appar för att nå sitt mål t ex en tecknad film. Förskolan och skolan måste kunna möta dessa barn med ett innehåll som stimulerar dem att tänka vidare. Förskolan har varit duktiga på detta under mycket lång tid. Där har man ställts inför tankar och utmaningar i hur man ska lösa en uppgift t ex att få upp nycklar man tappat i en brunn. Matte kunskaper kan man enkelt lösa genom att fråga hur många kottar det ligger på marken där borta vid granen. Skolan har sedan plockat isär och delat upp kunskaper i bitar- kallar det industri skolan och den tiden är förbi. Frågorna har handlat om att leta upp saker som redan finns angivna i boken många gånger. Det är en bra träning för att lära sig söka och hitta fakta, men stimulerar inte vidare till eget tänkande. I dag har många skolor anammat nya sätt att ställa frågor och titta på kunskaper men den kreativa skolan fanns redan i läroplan 94- så många år har gått i gamla invanda spår. Vi har inte råd med att inte alla elever på alla skolor jobba med dagens lösningar för att få kunskap med sig framåt in i morgondagen. Tips finns här.

 

Vi har träffat eldsjälarna som brinner för sitt uppdrag ...

Vi har träffat eldsjälarna som brinner för sitt uppdrag och som ger kloka lösningar till barn- ungdomar och deras familjer.

I fredags besökte jag Kalmar län för att tala om familjefrågor. Det var både spännande, glädjande och oerhört intressant att se hur tre olika aktörer runt barn – och ungdomar utmanar problem och löser knutar.

På individ och familjeenheten i Borgholm avdramatiserar man kontakten och bygger på det naturliga i vardagen. Det handlar om allt från studiecirklar om föräldraskapet som att ringa en ”hemma hos” kontakt för smarta lösningar mellan ungdomar och deras föräldrar. Det här har vi hört förut tänker ni, och visst så är det säkert, men här gör man lite mer än det egna uppdraget och detta är precis så som jag menar att tillvaron måste vara. För mellan myndigheter och enheter i myndighet finns en gränsdragning. Den gränsdragningen är vårt stora bekymmer i samhället. Uttalanden som ” vi kan inte lägga oss i det som inte är vårt ansvar”. Används som en förklaring till att det inte går. Det går visst säger jag, och det får inte bero på vem personen är som har uppdraget.

”Det går visst” följde mig sedan genom dagen då vi på eftermiddagen besökte Karl-Oskarskolan där man byggt upp teknik med ett innehåll för at möta barn med särskilda behov av alla de slag. Vilken bokstavskombination de har spelar ingen roll, språkträning och stumulans för dem som avancerar till högre nivåer. Denna skola når alla individuellt och utan att skapa en administration utan att det blir pålagor för lärarna. Det är möjligt! Dessutom så sker lärandet i del av veckan utanför klassrummet för att koppla förenings- och arbetsliv tätare skolan. Detta utmanar och skapar nya möjligheter för integration inte minst. Häftigt!

”Har du legat på golvet och sett det som små barn ser någon gång.? Det gjorde vi och efter att ha tittat på alla dessa stolsben bestämde vi oss för att ha verksamhet på barnens villkor och nivå.” Inte nog med det utan på Trollets förskola i Kalmar är arbetssättet ett ifrågasättande för att utmana barnen i att tänka självständigt.

”Hur gör ni för att alla i er åttondeklass ska kunna nå högsta betyget?” Denna fråga ställde rektorn på förskolan till ungdomarna som arbetade med att ta reda på vad leksaker på förskolan kostar inom ramen för samhällskunskap på sin skola. Precis det arbetssättet med att ställa frågor omvänt och på ett sätt utmana tanken säger en hel del om lärande anser jag.

Låt alla dessa goda exempel spridas och bli en naturlig del av alla elevers arbetsdag i Sverige.