Mats Edman gör en fortsättning från skolan till äldreomsorgen.

I Dagens Samhälle den 15 augusti finns en artikel med rubriken " Björklund och Bayland saknar vänner i skolan". Artikeln handlar om skolan belyst på ett sätt som jag önskar att fler funderar över. I artikeln får vi veta att 90 % av grundskolorna är kommunala och 75 % av gymnasierna. Det är sällan detta framkommer i debatten, vilket också författaren belyser med följande mening ” av sommarens nyhetsflöde skulle man kunna tro att deras problem beror på friskolorna och danska kapitalistsvin. Men den slutsatsen är osannolik, om man tänker statistiskt…”

 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om Mats Edman skrev en liknande artikel om äldreomsorgen. Hur ser personalen där på sitt eget arbete och hur ser privata respektive kommunalt anställda på varandra på de olika boendena. Det jag vet är de erfarenheter jag själv har från möten jag haft med personal från privata boende, där de säger att de inte vågar gå ut och berätta om sitt arbete då samhällsdebatten i press och på tv bestämt hur verkligheten är. En sanning som man verkligen kan och ska ifrågasätta. Privata alternativ är inte dåliga och kommunala bra så är det bara och det är högst olyckligt hur debatten har blivit.

Artikeln belyser ett antal punkter som beskrivs utifrån den av skolverket framtagna statistiken. En sådan mening lyder ” Går man igenom Skolverkets frågor utfaller lärarbedömningarna till friskolornas fördel med siffrorna 75-25. Paradoxalt nog är de kommunala lärarna ändå starkt övertygade om att friskolor är sämre än de skolor de själva arbetar på.”

Det går ju inte att låta bli att fråga sig varför det är så här, i alla fall kan inte jag låta bli att fråga mig det, och det känns oerhört angeläget att få veta hur det då förhåller sig mellan kommunala och privata boenden i äldreomsorgen? Som ni fårstår så har jag en hypotes om utfallet. Jag hoppas att artikel i Dagens Samhälle kan få en uppföljare om äldreomsorgen och att artikeln tillsammans med andra artiklar kan förflytta debatten till en mer nyanserad diskussion om innehållet istället för den snedvridna debatt som fått råda ett tag nu.

Potatis, skolmat och skaleri

I dag har det varit fokus på upphandling. Besök i Helsingborg.

Att knyta ihop trådarna från besök hos potatisodlare som skulle kunna leverera, upphandlare som ser möjligheter, kostchefer som inte har skaleri på enheterna utan vill ha skalad och tärnad potatis för att det ska vara lätt att hantera i en budget med begränsningar. Kommuner och landsting har lagt ner sina kök, och endast centralkök finns kvar. På vissa ställen har man bevarat kök och på andra bygger man nu igen för att mat och kvalité har kommit i centrum. För egen del talar jag en hel del om möjligheter för småföretagare att delta i upphandlingar. De å sin tur är inte vana vid upphandlingsunderlag utan behöver veta hur systemet fungerar. Men allt förutsätter också att de som ska få leveranserna tänker ha kök och skaleri. Det är komplext men inte olösligt.

Besök i den skånska företagsamheten

I dag har jag besökt en företagare i Bjuvs kommun som har en palett av olika uppdrag inom rollen för sitt företagande. Mental hälsa kopplas till föreläsningar, kurser och jobbcoaching. Oerhört intressant att höra hur hon bygga självförtroende och positivt tänkande.

På det andra besöket i Vallåkra träffade vi en företagare vars verksamhet faller mellan ramarna på det sätt som vi kategoriserar kultur, företagande och restaurangverksamhet. Det spännande här är att en historia i det skånska landskapet kombineras med de produkter som tillverkats som en sidoprodukt av kolbrytning, nämligen Höganäs krus i olika former. Dess historia, ett kultur arv på plats, kombineras på ett snillrikt sätt som ett levande museum där kärl och krukor fylls med ett innehåll såväl i rastaurangen som i affären och i tillverkningen där nya användningsområden tas fram.

Sist men inte minst har vi gjort ett företagsbesök i Viken, där jordbruksprodukten potatis samt rotfrukter förädlas till chips. På gården säljs produkter av skilda slag kopplade till hushållet.

Ledighet då ökar våld i nära relationer.

Nu på morgonen har jag lyssnat på Carin Götblad, regeringens samordnare mot våld i nära relationer, som berättat om arbetet i tv4. Hon talar om starkare påföljder, att kontaktförbud fungerar bra för de allra flesta men inte för de som är aggressiva och har drivkrafter av våld. Då fungerar kontaktförbudet inte alls.

Carin Götblad tar också upp våld i nära relationer kopplat till våld inom idrotten. Våld inom fotboll d v s huliganvåld använder hon för att göra en jämförelse med hur vi skulle se på samma sak om det handlade om hästsport och att ett stort antal kvinnor i samband med dessa arrangemang skulle puckla på varandra, med stora kostnader och skador som följd. Skulle vi då acceptera detta frågar hon?

Oerhört viktigt tycker jag också det är när Carin Götblad tar upp att vi ska flytta på förövaren när det är tal om våld i nära relationer. Jag tycker att det är tragiskt att de brottsutsatta, involverar också barnen, ska behöva lämna sina hem och att deras liv ska rivas upp. Jag delar därför hennes åsikt att vi ska flytta på den som begår brottet. Om detta har jag skrivit (med min dåvarande partikamrat) genom åren i en motion om lokatorn. Självklart behövs det också andra insatser men det är ett sätt på vilket de brottsutsatta kan få trygghet och där polisen skulle kunna få ett redskap.

Jämställdhet och arbetsliv.

Tänk att kunna öka svensk BNP med en summa på mellan 360 miljoner och 500 miljoner per år genom att inkludera kvinnor på samma sätt som män på den svenska arbetsmarknaden.

I dag har moderaterna haft jämställdhetsseminarium på temat i Almedalen. Moderaternas rapport om att motverka osakliga löneskillnader, glastak och en könssegregerad arbetsmarknad hittar du här.

Några särskilt viktiga punkter är;

Bättre möjligheter för att kunna kombinera familjeliv och karriär.

Fler kvinnor på ledande positioner.

Möjligheterna till att arbeta heltid måste förbättras.

Fler kvinnor behövs som arbetsgivare och företagare.

Vägen till lika möjligheter för flickor och pojkar börjar redan i skolan.

Vårt samhälle har förändrats från det att kvinnor var hemma och män var familjeförsörjare till att vi i dag är ett land där det finns många ensamhushåll med barn, nya familjebildningar samt två personer i hushållet som familjeförsörjare. Ändå skiljer sig livsinkomsten rejält mellan kvinnor och män. En summa på 3,6 miljoner har nämnts i skillnad i livsinkomst. Detta påverkar såväl kvinnors pension som oberoendet i livet.

Hemma i Skåne kan man se att kvinnor har en mindre arbetsmarknad än män beroende på att det oftast är de som hämtar och lämnar barnen i förskolan och omsorgen. Det är också de som åker mest kollektivt och tid gör att man inte kan ta sig lika långt och på samma sätt som män, som ofta har en rak sträcka till arbetet utan inköp och att hämta och lämna barn. Självklart finns det också den omvända situationen och det gäller inte alla men generellt är det så statistiskt.

I England, och vad jag förstår även i Stockholm, finns det exempel där man gjort lösningar kring förskolan som också inkluderar en plats där det går att hämta och lämna tvätt, köpa sin lunch och sin matkasse på hemvägen från jobbet. Det finns med andra ord service tjänster knutna till en plats för att minska tider och underlätta vardagen för dem som önskar få tillgodosett flera saker på en och samma plats.Detta är i mina tankar spännande lösningar för människor att få vardagen att gå ihop som närmare bör studeras.

Många kvinnor, fler än i landet som helhet, arbetar deltid i Skåne. En del gör dessutom "gratis” arbete genom att de del av sin tid arbetar på den gemensamma gården, där mannen står som ägaren. Detta funkar så länge man är i arbetsför ålder och rask, pigg och inte skiljer sig, men pensionsmässigt blir det en katastrof. Med andra ord är det A och O att tidigt fundera på och planera för samt bestämma sig för inte bara dagens situation utan även räkna på och fundera på det liv som kommer framöver och då man lämnar arbetsmarknaden för tiden som pensionär.Välj väg, men det är viktigt att veta vilka val man gör och hur man gör dem.

En stol är inte bara en stol... på tal om uppandling och funktion.

I dag debatterar jag upphandling i Almedalen. Ett hett ämne är möbelinköp till offentliga rum.

När kommuner gemensamt gör en stor upphandling för att få stordriftsfördelar biter de sig i svansen om de vill ha möbler som passar till det egna lilla äldreboendet eller till den lokala skolan. Alla skolor ser inte likadana ut och rum kan och ska utformas olika beroende på funktion och form. Kunderna som ska vara i skolan d v s elever, lärare m.fl. har olika behov. Man köper med andra ord mer än en möbel man köper en funktion och en inredning. Dessa hänsyn tas inte tillvara när man gör ett stort inköp för alla kommuner och landsting i en enda gemensam ramupphandling. Då övergår det individuella behovet till en genomsnitts stol, ett bord och ett skrivbord. Sådana inköp gynnar ingen. Det leder till att slutanvändaren blir missnöjd eller köper möbler olagligt utanför avtalet och de som säljer kan inte känna stolthet för sina möbler som inte fått den miljö och därmed den funktion som var avsedd. Det blir med andra ord en dålig affär för alla. Därför är det viktigt med köp som anpassas för behovet lokalt och som inte bara är en produkt utan en lösning. Detta gör man genom att göra upphandlingar i den egna kommunen enligt modellen förnyad konkurrens utsättning. På så vis kan fler vara med och lämna anbud vid olika inköpstillfällen, man får de möbler som stämmer med den lokala lösningen, håller över tid och är lagligt inköpta. Vi undviker att skapa monopolsituationer för flera år med leverantörer som kan luta sig tillbaka utan att stå på tårna för att vara bäst, samtidigt som monopolsituationen dränerar marknaden på företag och därmed i förlängningen ökade priser för kommuner, landsting och myndigheter. Det måste vi undvika.

Att konkurrera med kommun.

Varför bedriver kommuner verksamhet som konkurrerar med, konkurrerar ut eller förhindra företag att etablera sig där det finns en marknad. Denna fråga var ett hett ämne i dag på ett av Almedalsveckans seminarier under rubriken ”Politikern som startade företag”. 

2010 kom det en lagstiftning som är tydlig på vad som gäller om konkurrerande verksamhet. Alla i panelen var överens om att lagstiftningen är bra, men att inte mycket hänt. Konkurrensverket har uppmärksammat fall inom olika branscher och dagens exempel på företagare var ett brandskyddsföretag och en gym verksamhet som båda har respektive kommun som konkurrent om kunderna.

Deras berättelser är riktigt tråkiga och det värsta är att det tydligen är många uppåt 500 (inte säkerställt) som kan berätta om sina upplevelser och erfarenheter av kommunen som konkurrent.

Jag ser fram emot att det kommer rättspraxis på området, vi går i väntans tider, en process som tagit tid och behöver snabbas upp. Det är också bra att Konkurrensverket under året kommer med sin rapport om det inventerade kommun Sverige vad gäller konkurrens med företag, neutralitet och förslag på verktyg framåt. Under tiden hoppas jag att debatten och det som i dag gick under benämningen ”skämslistan” gör att verksamheter själva synar sig i sömmarna angående sitt uppdrag inte minst mot lagstiftning.