Vi slår upp dagstidningen och läser om de nya händelserna i världen, i Sverige, i Skåne, eller var vi än bor. Misshandel, inbrott, rån, mobbing, mord, ja listan kan göras lång på rubrikerna i pressen och på nyheterna i tv. De tragiska händelser som leder till att människor kränks, blir bestulna eller rent av skadas väcker sorg, vrede, bitterhet och ibland även hat.
I mitt arbete med ungdomar i skolan och i möten med människor och platser så som kriscentra, familjecentraler, kvinnojourer, öppenvårdspsykiatri och nu senast på Fryshuset i Stockholm finns en gemensam nämnare. Alla som blir utsatta och utsätts har blivit kränkta.
Trakasserade av en nära anhörig, en familjesituation kopplad till droger och våld, människor som med bitterhet och hat skapar sin egen kultur och sina regler utanför det samhälle de egentligen ska vara en del av. Jag vill påstå att signalerna ofta finns där tidigt, men vi blundar för dem. En tjej jag träffat berättade hur storebror tog henne med ut på promenad som alibi för att mamma inte skulle misstänka att han köpte droger. En annan kille var kung i sitt kompisgäng genom att stå för ett alternativ till det samhälle de inte kände sig få en plats i.
Det är alla enskilda människors berättelser i en vardag som emellanåt är svår att förstå.
I dag är det så internationella dagen mot kvinnovåld och många är de kvinnor som upplever våld i nära relationer; Kvinnan som tvingas leva med skyddad identitet, och som faller mellan stolarna hos myndigheter. Kvinnan som söker hjälp, men vars berättelse inte tas på allvar. Kvinnan som i natt flyr hals över huvud från hemmet med barnen tätt intill sig. Kvinnan vars man har satt ett pris på hennes huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar