Varför kvotering inte är lösningen

Idag skriver DN om hur det blir allt färre kvinnor i svenska bolagsstyrelser, en utveckling som väcker frågan om hurvida kvotering är ett bra sätt att skynda på utvecklingen eller inte. Samtidigt skriver jag i tidningen Entreprenör om varför just kvotering är fel väg att gå.

Kvotering fel väg att gå

När jag som Moderatkvinna sammanfattar läget för kvinnor i näringslivet gör jag det med blandade känslor. Sverige ligger en bra bit över medel i EU vad gäller andel kvinnor i bolagsstyrelser med våra 25,5 procent, samtidigt som bara 3,8 procent av de verkställande direktörerna i börsnoterade företag är kvinnor. De statliga bolagen har däremot gått i bräschen för att förändra strukturer utan kvotering. I statens ägarpolicy framgår att för att få en balans avseende jämställdhet är målsättningen att andelen av vardera kön ska vara minst 40 procent. De senaste siffrorna visar att i de helägda statliga bolagen är 49 procent av styrelseledamöterna och 43 procent av ordföranden är kvinnor. Jag vill främja en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser men jag vill inte kvotera in kvinnor. Däremot tycker jag att det är dags för näringslivet att följa de statliga bolagens utveckling.   

Jag välkomnar att koden för bolagsstyrning, som infördes 2004, uppmanar styrelser att eftersträva en jämnare könsfördelning.  Många bolag är idag enligt noteringskraven på Stockholmsbörsen skyldiga att tillämpa denna kod. Sedan 2004 kan man se att andelen kvinnor i börsnoterade bolags styrelser har ökat med 0,9 procentenheter per år. Detta är positivt, men jag tror att utvecklingen skulle kunna gå mycket snabbare om näringslivet ansträngde sig lite mer. I den här hastigheten kommer det att dröja ytterligare 15 år innan världens mest jämställda land har en jämlik representation i sina bolagsstyrelser.  

Varför är då inte kvotering lösningen för att påskynda en förändring? Jag anser inte att kvinnor som grupp kan företrädas av varandra bara för att man är kvinna lika lite som jag tror på det motsatta hos män. En styrelse blir inte per automatik bättre genom att vissa kvoter uppfylls. Tvärtom är de redan existerande kvoteringar som sker med snäva sökvägar inom små grupper förödande för framtiden.  Jag vill inte kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser, men jag vill att bolagsstyrelser och företagsledningar uppmuntras att rekrytera utanför det egna nätverket. För att synliggöra kvinnors företagande, ge kvalificerade kvinnor tillgång till befintliga styrelsenätverk och vidareutveckla sin kompetens inom styrelsearbete har regeringen tagit initiativ till det nationella styrelseprogrammet för kvinnor – Styrelsekraft. Intresset för att delta i programmet har varit mycket stort – 1 400 kvinnor från hela landet ansökte om att få delta. Nästa steg blir nu ett program som utbildar och certifierar valberedningsledamöterna för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Valberedningarna måste bland annat bli bättre på att definiera uppdraget och att identifiera vilken kompetens som bäst kompletterar styrelsen.

Jämställdhetsutvecklingen i bolagsstyrelser ska bygga på frivillighet. Men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och vara nöjda med dagens situation. Regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder för att stimulera denna utveckling, inte minst genom att själv vara ledande vad gäller könsfördelningen i statliga bolag. Vårt arbete fortsätter framåt, och detsamma måste gälla för bolagen. Gårdagens arbetssätt kan inte vara morgondagens svar på utveckling. Staten har tagit sitt ansvar för styrelsers sammansättning utan kvotering. Nu är det dags att för näringslivet att göra slag i saken. 

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Riksdagsledamot och styrelseledamot för Moderatkvinnorna

Artikeln publicerades av Entreprenör den 10 juni 2013