Läste Svenska Dagbladets artikel ” Det är typiskt svineri att tala om kvinneri”
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2395189.svd . Anna Larssons artikel får mig att fundera på det tillåtande ledarskapet. Jag tänker spontant på de anställda som med sina berättelser till grannar och bekanta tar upp en problematik de sett på arbetsplatsen. Varför tar de inte upp detta på sitt arbete blir lätt följdreaktionen. Svaret är att de många gånger upplever att det inte är lönt, ingen lyssnar, man upplever att man inte tas på allvar och tror att det beror på att man bara är sur på någon annan o s v.
Jag kommer att tänka på berättelsen om oljefläcken på golvet. Person A går förbi och konstaterar att det finns en oljefläck på golvet, trist men eftersom man inte själv är skyldig till den så får någon annan lösa det problemet. Person B konstaterar också oljefläcken, funderar på varför den hamnat där, följer upp och inser att företaget har ett läckage som med inköp av bättre packningar, lite dyrare än de som de har men billigare med tanke på läckaget, löser problemet och svinnet för företaget.
Tänk om privata företag såväl som myndigheter och olika inrättningar i vår offentliga sektor lyckades skapa samma inställning hos sina anställda som finns hos person B. Belöna och uppmuntra personer till att ta ansvar och låt dem känna att det lönar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar