Se till att vässa skolor.

Läste ett inlägg av Elisabeth Braw i dag under temat utblick London.
Under rubriken ” underklass och överklass i skolvärlden” talar författaren om erfarenheter från England där hon menar att föräldrar väljer skola till sina barn och flyttar till områden, inte för att lärarna är bättre utan för att hamna i en miljö där skolkamraterna är av ”rätt sort”.
Jag har funderat en del på detta och på vad som avgör skolval i Sverige. Säkert finns det exempel på att föräldrar väljer som i det engelska exemplet men merparten väljer efter faktorer som kompetens, intresse, kvalité i innehåll, lokaler d v s skolmiljö och ordning och reda o s v. Det i sig är signal på att det som finns inte varit vad man förväntat sig eller att man ser att det är ännu bättre på ett annat ställe. Här har såväl politiker som skolor ett arbete att göra med att se till att vässa sina skolor för att kunna leva upp till förväntningar. Gör skolorna inte det så borde de inte leva vidare. Ett problem som politiker brottas med utan mod att göra något åt det på sina håll.
I artikeln talar Elisabeth också om fattigdom och utanförskap kopplat till skolor i England. Ett exempel tas från Liverpool där ” folk växer upp, går i skolan, hoppar av skolan och kan inte se fram emot något annat än ett liv på socialbidrag”. Detta är för mig en oerhört tragisk utveckling, men varför tillåts det bli så? Har de som undervisar bestämt sig för att de som de undervisar inte kan eller vill eller har de kapitulerat av annan anledning? Samhället kan ju inte ge upp om sina barn och ungdomar för att deras föräldrar blivit arbetslösa, tvärtom så borde man inrikta ännu mer kraft på att enskilda lyckas med sin utbildning för att kunna bygga sitt eget liv framöver. I dessa sammanhang blir det oerhört viktigt att bryta en dålig trend och se till att människor inte hamnar i en återvändsgränd.