Boken matens pris om odlingar med bekämpningsmedel som används på andra håll i världen medan det är förbjudet i EU. Att odla i växthus för att producera t ex paprika på vinterhalvåret och vad det gör för klimatmål, länders möjlighet att producera och sälja o s v. Alla dessa frågor skapar nya frågor och flera svar. Det tangerar också mitt område offentlig upphandling då diskussionen kommer in på vad kommuner köper in i matväg. Själv kom jag att tänka på växthusen på Island, där man tar tillvara värmen genom att odla inomhus i ett vintrigt landskap. Tanken på bananer på Island är nog inte det första som dyker upp i huvudet.
Hur ser kedjan ut och vad bär framtiden med sig? Biogas som framställs från avfallet i ett slakteri och från grödor i livsmedelsindustrin får som restproduktion en viss mängd co2 som kan användas för att driva ett växthus. Är detta bra eller dåligt eller både och.
Hur är det egentligen med tillsatser? Ska alla köpa berikade produkter för att några är i behov eller ska var och en lägga till det man behöver så att merparten kan få en produkt utan tillsatser? Alla dessa frågor om livsmedel behöver vridas och vändas på från flera olika håll och kanter. Inte minst frågan om kvalité som ganska ofta landar i ekologiska produkter och närodlat med definitionen kvalité är närhet vilket skulle innebära att färskt kött från norra tyskland då generellt skulle vara sämre än skånskt kött, men är det då en sanning? Till detta kommer sedan aspekten på produktion i det egna landet och möjligheten till att exportera sina varor till andra. Det blir i slutänden också en fråga för den enskilde konsumenten och dennes ekonomi och valet av produkt. Ämnet väcker till intressanta diskussioner som måste fortsätta att hållas vid liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar