Rehabilitering och sen då...

I dag har jag varit på avslutning för en tio dagars afasi kurs. Under tio månaders tid har jag kunnat följa en rehabiliterings process efter en stroke på nära håll. Uttrycket att vara frisk för att kunna vara sjuk stämmer mycket väl. Det är många olika kontakter att hålla rätt på och olika intyg att fylla i efterhand den dagen en person åter är tillbaka i sitt hem. Jag har hört och sett hur olika professioner och agerande spelar roll. Att vara rätt person på rätt plats är avgörande. Man behöver inte bara förstå det som behöver göras här och nu, och den lilla del som är det egna ansvaret. Alla som har en liten del att fylla behöver förstå hela bilden och agera därefter för att en person som inte klarar det själv ska få det som är tänkt. Jag har varit med om hur ofta kedjan av kunskap kan göra under och hur fantastiskt det kan vara, men jag har också sett hur det kan brista. Det goda exemplet som kan stå förebild för tänk i en sjukvårdskedja där olika aktörer har sina separata roller men tillsamman utgör vara och ens ansvar att det blir en helhet för patienten. Jag har också tagit del av information där man inser att teamet är en sammansatt grupp, men där varje person endast sköter sitt eget och inte tillåts ta de steg som behövs för att helheten ska uppnås. Detta gör att patienter och anhöriga kan missa viktiga pusselbitar i sina liv. Vårdkedjan med träning, hjälp, stöd och information behöver hänga samman och ha ett väl fungerande överlämnande med feedback. Det behövs personer som gör lite mer än det egna genom att ha omvärldsanalys och ett tänk som går längre än det egna uppdraget. Det är teambuilding när den är som bäst med gott ledarskap. Då blir arbetet både skickligt och genomtänkt och patienten/brukaren är i fokus med gott resultat.