Besöket på BaanChivitMai skapade verkligen intryck. Där bor ca 120 barn vars föräldrar antingen har separerat, dött i HIV/AIDS, sålt barnen för egenförsörjning eller av annan anledning inte kunnat ansvara för barnens uppväxt. Tidigare fungerade det som så att man sökte upp barn i ”utanförskap” och placerade dem i barnhemmet, men idag finns det ett samarbete med polisen som tillsammans med myndigheterna kontaktar barnhemmet när de hittar hemlösa eller på annat sätt drabbade barn.
På plats fick vi ta del av ett fantastiskt uppträdande av de olika folkgrupperna som barnen tillhör. Denna typ av uppträdande gynnar deras kulturella inlärning och stärker deras självförtroende. När vi hade varit i barnhemmet ett tag så vågade de sig fram för att ställa nyfikna frågor om oss och våra familjer. Det var värmande att få prata med dem och lite speciellt att berätta om våra egna barn, som de var nyfikna på.
Jag är glad att som ledamot i vår biståndskommitté se vad vår kunskap och vårt engagemang bidrar med. Jag önskar verkligen att vi kan utveckla denna typ av arbete världen över och att fler vill bidra. Att se ett barn få en fin skolgång och ett tryggt hem är så mycket mer glädjande än den misär som tyvärr så många drabbas av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar