Kväv inte verksamheter.

Vänsterpartiets Ulla Andersson tog i dagens debatt om Vårpropositionen upp att hon vill se fler detaljerade krav på verksamheterna i välfärdsverksamheterna vård, skola och omsorg. Detta är helt fel väg att gå. Ju mer politiken skriver fast verksamheterna i detaljer desto mer kväver politiken handlingsutrymmet för att skapa möjligheter till flexibla lösningar som gynnar såväl personal som barn, ungdomar och äldre.

Med det menar jag att om man t ex anger ett antal vuxna med en yrkesbakgrund för en grupp på ett strikt antal elever eller på en vårdavdelning alternativt på ett äldreboende så förutsätter man också att all verksamhet fungerar på samma sätt och att alla människor har samma synsätt och levererar samma resultat.

Politiska förslag om att reglera mer kring personal med angivande av en sådan gruppstorlek tar inte hänsyn till hur sjuka eller friska omsorgstagarna är i gruppen eller hur elevgruppen/förskolegruppen fungerar i sin sammansättning av individer. Så fungerar det inte i den verkliga världen. Istället ska politiken skriva bra formulerade mål som stimulerar verksamheter och personal. På så sätt får också verksamheterna bra innehåll för elever och omsorgstagare. Jag har tagit del av alldeles utmärkta öppna frågor som fångar just den kvalité som vi inte kan ta på men som är en upplevelse som vi vill beställa av de egna kommunala aktörerna såväl som från de privata. Om det i något fall skulle visar sig att en verksamhet missbrukas eller missköts så ska detta självklart alltid beivras, men låt inte alla verksamheter kvävas och stoppas upp av detaljstyrning och förbud.