Sopor en hård valuta.

I dag har jag tillbringat del av dagen att diskutera sopor och sophantering. En diskussion som pågått från och till och som tog ny fart i går.
Vi är alla glada över att det finns hämtning av vårt avfall, och med en skiss skulle detta kunna åskådliggöras av att jag som konsument står vid brevlådan och räcker över pengar till den som hämtar soporna. Under denna bild skulle det sedan finnas en annan bild som ser ut precis tvärtom d v s att personen som hämtar soporna betalar mig för att denne sedan antingen som återförsäljare av sopor eller som direkt sopföretag kan köpa mina sopor för att tillverka energi och omvandla till nya produkter. Mina och dina sopor är ju egentligen hårdvaluta i dag och istället betalar vi i steg ett för att industrin ska ta hand om dem, redan när vi köper dem, och sedan betalar vi för att någon annan ska vilja ta hand om dem. Vi betalar med andra ord flera gånger istället för att få betalt. Tål att tänka på.

En ökande tjänstesektor är bra för alla.

I dag kan vi läsa om RUT och ROT på DN. En stadigt ökande kurva av försäljning och köp av tjänster. Detta är bra för dem som säljer och för de som köper. Priset ska vara det rätta och därmed minskar även den svarta sektorn, vilket gör att skattepengar kommer dit de ska. En vinnarsituation för alla.
Läste i min egen lokaltidning i somras om en firma som erbjöd tjänst som inte går under ROT avdraget, plattläggning. Det gäller att se upp för de oseriösa. Ta riktig reda på vad som gäller innan. Annonsen är numera borta så det är bra.
Vänstersidan har länge velat göra RUT tjänsterna till något fult, vilket jag är glad för att de inte lyckats med. En tjänstesektor och ett företagande som säljer något som efterfrågas och som kan bidra till att fler ökar sin kvalitets tid är bara bra. Å ena sidan så vill (S), (V) öka jämställdheten mellan kvinnor och män och ge kvinnor fler chanser till heltidsarbete i välfärdssektorn men unnar dem inte att då kunna betala en slant för att på att ett bättre sätt kunna kombinera yrkesliv med familjeliv. Inte heller verkar de tycka att det är en smart idé att låta kvinnor starta företag på tjänsteområdet och sälja tjänsterna till andra. Jag är glad för att Alliansen tog detta initiativ som skapat en växande välfärdssektor.

Se till att vässa skolor.

Läste ett inlägg av Elisabeth Braw i dag under temat utblick London.
Under rubriken ” underklass och överklass i skolvärlden” talar författaren om erfarenheter från England där hon menar att föräldrar väljer skola till sina barn och flyttar till områden, inte för att lärarna är bättre utan för att hamna i en miljö där skolkamraterna är av ”rätt sort”.
Jag har funderat en del på detta och på vad som avgör skolval i Sverige. Säkert finns det exempel på att föräldrar väljer som i det engelska exemplet men merparten väljer efter faktorer som kompetens, intresse, kvalité i innehåll, lokaler d v s skolmiljö och ordning och reda o s v. Det i sig är signal på att det som finns inte varit vad man förväntat sig eller att man ser att det är ännu bättre på ett annat ställe. Här har såväl politiker som skolor ett arbete att göra med att se till att vässa sina skolor för att kunna leva upp till förväntningar. Gör skolorna inte det så borde de inte leva vidare. Ett problem som politiker brottas med utan mod att göra något åt det på sina håll.
I artikeln talar Elisabeth också om fattigdom och utanförskap kopplat till skolor i England. Ett exempel tas från Liverpool där ” folk växer upp, går i skolan, hoppar av skolan och kan inte se fram emot något annat än ett liv på socialbidrag”. Detta är för mig en oerhört tragisk utveckling, men varför tillåts det bli så? Har de som undervisar bestämt sig för att de som de undervisar inte kan eller vill eller har de kapitulerat av annan anledning? Samhället kan ju inte ge upp om sina barn och ungdomar för att deras föräldrar blivit arbetslösa, tvärtom så borde man inrikta ännu mer kraft på att enskilda lyckas med sin utbildning för att kunna bygga sitt eget liv framöver. I dessa sammanhang blir det oerhört viktigt att bryta en dålig trend och se till att människor inte hamnar i en återvändsgränd.

Var god ring senare...

I dag har jag ringt för att boka en tid för vaccination. Ett tips lämnas om att använda Internet tjänster för att slippa köa. Därefter följer att det gäller för förnyade recept och att avboka tid.
Tänk när de kommer så långt att det går att boka in en tid så som man gör på bilprovningen t e x. detta kan inte vara något större logistikproblem.
Jag går ut på länken som berättar om hur öppettiderna ser ut under jul och nyår och där står det begränsad verksamhet. Jaha och vad innebär det då för kunden?
Nu är såväl telefon vägen som webbinformationen otillgänglig för mig.
Jag väljer att lyssna vidare på telefonmeddelandet och i slutet får jag besked om att de tyvärr inte kan ta mitt samtal och att jag ska prova igen senare samt att anknytningen inte tar emot meddelanden. Häromdagen ringde jag till Telia och var nummer 36 i kö, ingen rolig information i sig, men jag fick veta att jag kunde knappa in mitt telefonnummer så skulle de ringa upp. Vilket de gjorde och jag kunde göra annat under tiden. Jag efterlyser lite mer kreativa lösningar inom sjukvården. Tandvården som jag skrev om häromdagen har lyckats på ett antal ställen och utmanar andra att följa efter.

Tandläkare med väntrum i onödan.

I dag har jag gjort besök hos tandläkaren. När jag satt där i väntrummet, själv, kunde jag konstatera att jag nästan alltid är själv i detta väntrum och att de alltid kallar in mig på utsatt tid. Hos den förra tandläkaren var det alltid 4-5 personer i väntrummet och man fick alltid vänta. Jag kan undra om det blivit förändring där sedan den nya tandläkarmottagningen tillkommit eller om det är som det alltid varit kö och väntetid? Det jag kan konstatera är att det går att göra annorlunda på ett bra sätt för kunden.

Det är i det lilla som man når fram i det stora

Varför handlar inrikesdebatten så lite om globaliseringens konsekvenser för svensk ekonomi frågar sig Peter Wolodarski i dag på DN debatt. Därefter följer ett par meningar om att Carl Bildt och Birgitta Ohlsson verkar vara de enda som skaffat sig ett pass. Sorry men jag delar inte författarens påståenden och kanske känner någon igen meningen ”Det går bra för Sverige…” och sedan följer en berättelse om andra länder som inte klarat krisen på samma sätt som vi själva och att Sverige är ett litet export beroende land långt upp i norr. Ett land som befinner sig i en globalvärld och där vi alla påverkas av vad som sker omkring oss.
Jag är övertygad om att detta berör människor och att människor har hört och förstått men till sist så handlar det ändå om människors vardag och vad det innebär för den lilla människan. Hur påverkas jag i dag av räntehöjningar, matpriser, jobbtillfällen, mina barns skolgång och mina föräldrars ålderdom? Inte tänker man på USA eller Kina utan mer på jag här och nu och ändå så vet man någonstans att det eget lilla hushållet är beroende av att det går bra för det egna företaget eller den arbetsplats jag befinner mig på och att det går bra för andra företag och att företag vill finnas i Sverige och att företag vill köpa svenska produkter och tjänster o s v. Vi måste tala om det lilla om vi ska kunna nå människor i det stora.

Kvalité även på rea

Första dagen på nya året. Har varit och handlat. I en frysbox i affären låg det på botten kvar några oxfiléer. Tidigare i veckan har annonsen med extra pris synts i reklambladet. Det kött som i dag fanns kvar hade fettrender gula som den bästa äggula. Såg inte vidare aptitligt ut.
Hur är det egentligen med alla extra priser på mat och saker? I julas visade det sig att i alla fall en butikskedja höjt vissa priser för att sedan sänka dem inför rean enligt information på tv. Hur mycket kan vi konsumenter egentligen lita på kvalité och att det är rea på riktigt? Inte ska det väl vara sämre saker när de erbjuder dem inför helger och inte ska det väl vara lockpriser som egentligen inte är det rea pris som man saluför.