I dag skriver regeringsföreträdare på Svenska Dagbladets debattsida
om att fler unga ska få chansen att bidra, och därmed bryta utanförskapet. Ett
viktigt arbete som måste fortsätta.
För de som
slutar gymnasiesärskolan har det för några handlat om ”riktiga” arbeten, för
några andra lönebidrag, d v s arbete med stöd och hjälp, och för många daglig
verksamhet. Med åren har den daliga verksamheten förändrats, men inslagen av
terapi har följt med länge…
Åren innan 2006 arbetade jag med ungdomar på gymnasiesär-skolan. De som då testades för arbete/lönebidrag av AF (Arbetsförmedlingen)
för praktik för att följa arbetsspåret från
gymnasiesärskolan fick en praktikplats som skulle kunna leda till
arbete/lönebidrag. Till den verksamheten hade AF resurs en viss summa pengar. Vissa
år fanns det fler personer som skulle kunna gå på AF:s praktikplatser än vad
det fanns pengar för detta.
När man sedan testats mot arbete på AF kunde det innebära
att man fick prova ett arbete och om det inte fungerade blev det sedan daglig verksamhet. Det hade
inte fungerat på arbetsplatsen.
Så ser vi inte riktigt på arbete för andra
personer som söker ett arbete om det inte fungerar. Då talar vi om att det
sitter attityder och kulturer i väggarna och att alla inte passar på alla
arbetsplatser. Den som behöver lite extra stöd och hjälp kanske inte på samma
sätt som andra lika snabbt snappar upp det som just sitter i väggarna. Detta
och mycket annat är tänkvärd kunskap i arbetet med att hjälpa människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar