Det som debatteras och diskuteras måste vara trovärdigt. Jag
ogillar när det i press och politiska debatter far iväg i sakfrågor utan rim
och fason. Exemplet från gårdagen om barnfattigdom blir nu ett tydligt exempel
på hur fel och farligt detta kan bli. Baksidan av myntet kan vara att
organisationerna nu har svårt att bli trovärdiga i sina budskap och personer
undrar varför man denna gång ska kunna lita på det som skrivs. Konsekvensen kan
också bli att personer som behöver stöd och hjälp i samhället försvinner och bekymmer
inte längre tas på allvar och det är en annan farlig väg som behöver beaktas.
Jag ser också att det här mönstret avspeglar sig på andra
områden. Så sent som i dag har jag varit inne ett ärende på SKLs hemsida
angående en skolfråga. Här hittar jag en sida som handlar om fakta och myter i
skolan. I den politiska debatten handlar vänsterretoriken om att det är för få
vuxna i skolan och hur stora grupper barn ska samsas på en liten yta. (Jag
skulle här och nu kunna ägna ett helt inlägg åt att diskutera pedagogiska
lösningar men ger det eget utrymme i eget inlägg.) Den här sidan på SKL ger
rimlighet i debatten tycker jag. Det är dags att stanna upp och skilja på det
som uppenbarligen är riktiga bekymmer, men också att fundera på lösningar som
är smarta och flexibla istället för rop på förbud och ännu mer gränsdragningar.
Som ett tredje exempel kan
äldreomsorgen nämnas där det i dag sprids myter om privata entreprenörer generellt
utan att fakta får visa på hur det faktiskt är. Ett exempel från en händelse
har gett stora spridningar utan rim och fason med märkliga ageranden av rädsla för att hamna i drev och detta får tråkiga konsekvenser för utveckling av kvalité. Ett sådant exempel är när inte avvikelserapportering får användas som förbättringsredskap med konsekvensen att man kanske inte skriver dem, inte arbetar aktivt med dem eller avstår från att rapportera dem vidare i kvalitetsarbetet. Redovisningen stoppas tydligen ibland på vägen till politiska nämnder för avvikelser uppfattas negativt. För mig är detta helt feltänkt och det får felaktiga konsekvenser. Detta medan innehåll, förhållningssätt och bemötande fått stå tillbaka för ägarformer. Det leder
diskussionen bort från det viktigaste av allt. Och det är att arbeta smart med
korta beslutsvägar till nytta för utförare och de som behöver hjälp och stöd. Nu börjar debatten så smått komma på banan om precis detta och det är
bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar