Ledighet då ökar våld i nära relationer.

Nu på morgonen har jag lyssnat på Carin Götblad, regeringens samordnare mot våld i nära relationer, som berättat om arbetet i tv4. Hon talar om starkare påföljder, att kontaktförbud fungerar bra för de allra flesta men inte för de som är aggressiva och har drivkrafter av våld. Då fungerar kontaktförbudet inte alls.

Carin Götblad tar också upp våld i nära relationer kopplat till våld inom idrotten. Våld inom fotboll d v s huliganvåld använder hon för att göra en jämförelse med hur vi skulle se på samma sak om det handlade om hästsport och att ett stort antal kvinnor i samband med dessa arrangemang skulle puckla på varandra, med stora kostnader och skador som följd. Skulle vi då acceptera detta frågar hon?

Oerhört viktigt tycker jag också det är när Carin Götblad tar upp att vi ska flytta på förövaren när det är tal om våld i nära relationer. Jag tycker att det är tragiskt att de brottsutsatta, involverar också barnen, ska behöva lämna sina hem och att deras liv ska rivas upp. Jag delar därför hennes åsikt att vi ska flytta på den som begår brottet. Om detta har jag skrivit (med min dåvarande partikamrat) genom åren i en motion om lokatorn. Självklart behövs det också andra insatser men det är ett sätt på vilket de brottsutsatta kan få trygghet och där polisen skulle kunna få ett redskap.

Jämställdhet och arbetsliv.

Tänk att kunna öka svensk BNP med en summa på mellan 360 miljoner och 500 miljoner per år genom att inkludera kvinnor på samma sätt som män på den svenska arbetsmarknaden.

I dag har moderaterna haft jämställdhetsseminarium på temat i Almedalen. Moderaternas rapport om att motverka osakliga löneskillnader, glastak och en könssegregerad arbetsmarknad hittar du här.

Några särskilt viktiga punkter är;

Bättre möjligheter för att kunna kombinera familjeliv och karriär.

Fler kvinnor på ledande positioner.

Möjligheterna till att arbeta heltid måste förbättras.

Fler kvinnor behövs som arbetsgivare och företagare.

Vägen till lika möjligheter för flickor och pojkar börjar redan i skolan.

Vårt samhälle har förändrats från det att kvinnor var hemma och män var familjeförsörjare till att vi i dag är ett land där det finns många ensamhushåll med barn, nya familjebildningar samt två personer i hushållet som familjeförsörjare. Ändå skiljer sig livsinkomsten rejält mellan kvinnor och män. En summa på 3,6 miljoner har nämnts i skillnad i livsinkomst. Detta påverkar såväl kvinnors pension som oberoendet i livet.

Hemma i Skåne kan man se att kvinnor har en mindre arbetsmarknad än män beroende på att det oftast är de som hämtar och lämnar barnen i förskolan och omsorgen. Det är också de som åker mest kollektivt och tid gör att man inte kan ta sig lika långt och på samma sätt som män, som ofta har en rak sträcka till arbetet utan inköp och att hämta och lämna barn. Självklart finns det också den omvända situationen och det gäller inte alla men generellt är det så statistiskt.

I England, och vad jag förstår även i Stockholm, finns det exempel där man gjort lösningar kring förskolan som också inkluderar en plats där det går att hämta och lämna tvätt, köpa sin lunch och sin matkasse på hemvägen från jobbet. Det finns med andra ord service tjänster knutna till en plats för att minska tider och underlätta vardagen för dem som önskar få tillgodosett flera saker på en och samma plats.Detta är i mina tankar spännande lösningar för människor att få vardagen att gå ihop som närmare bör studeras.

Många kvinnor, fler än i landet som helhet, arbetar deltid i Skåne. En del gör dessutom "gratis” arbete genom att de del av sin tid arbetar på den gemensamma gården, där mannen står som ägaren. Detta funkar så länge man är i arbetsför ålder och rask, pigg och inte skiljer sig, men pensionsmässigt blir det en katastrof. Med andra ord är det A och O att tidigt fundera på och planera för samt bestämma sig för inte bara dagens situation utan även räkna på och fundera på det liv som kommer framöver och då man lämnar arbetsmarknaden för tiden som pensionär.Välj väg, men det är viktigt att veta vilka val man gör och hur man gör dem.

En stol är inte bara en stol... på tal om uppandling och funktion.

I dag debatterar jag upphandling i Almedalen. Ett hett ämne är möbelinköp till offentliga rum.

När kommuner gemensamt gör en stor upphandling för att få stordriftsfördelar biter de sig i svansen om de vill ha möbler som passar till det egna lilla äldreboendet eller till den lokala skolan. Alla skolor ser inte likadana ut och rum kan och ska utformas olika beroende på funktion och form. Kunderna som ska vara i skolan d v s elever, lärare m.fl. har olika behov. Man köper med andra ord mer än en möbel man köper en funktion och en inredning. Dessa hänsyn tas inte tillvara när man gör ett stort inköp för alla kommuner och landsting i en enda gemensam ramupphandling. Då övergår det individuella behovet till en genomsnitts stol, ett bord och ett skrivbord. Sådana inköp gynnar ingen. Det leder till att slutanvändaren blir missnöjd eller köper möbler olagligt utanför avtalet och de som säljer kan inte känna stolthet för sina möbler som inte fått den miljö och därmed den funktion som var avsedd. Det blir med andra ord en dålig affär för alla. Därför är det viktigt med köp som anpassas för behovet lokalt och som inte bara är en produkt utan en lösning. Detta gör man genom att göra upphandlingar i den egna kommunen enligt modellen förnyad konkurrens utsättning. På så vis kan fler vara med och lämna anbud vid olika inköpstillfällen, man får de möbler som stämmer med den lokala lösningen, håller över tid och är lagligt inköpta. Vi undviker att skapa monopolsituationer för flera år med leverantörer som kan luta sig tillbaka utan att stå på tårna för att vara bäst, samtidigt som monopolsituationen dränerar marknaden på företag och därmed i förlängningen ökade priser för kommuner, landsting och myndigheter. Det måste vi undvika.

Att konkurrera med kommun.

Varför bedriver kommuner verksamhet som konkurrerar med, konkurrerar ut eller förhindra företag att etablera sig där det finns en marknad. Denna fråga var ett hett ämne i dag på ett av Almedalsveckans seminarier under rubriken ”Politikern som startade företag”. 

2010 kom det en lagstiftning som är tydlig på vad som gäller om konkurrerande verksamhet. Alla i panelen var överens om att lagstiftningen är bra, men att inte mycket hänt. Konkurrensverket har uppmärksammat fall inom olika branscher och dagens exempel på företagare var ett brandskyddsföretag och en gym verksamhet som båda har respektive kommun som konkurrent om kunderna.

Deras berättelser är riktigt tråkiga och det värsta är att det tydligen är många uppåt 500 (inte säkerställt) som kan berätta om sina upplevelser och erfarenheter av kommunen som konkurrent.

Jag ser fram emot att det kommer rättspraxis på området, vi går i väntans tider, en process som tagit tid och behöver snabbas upp. Det är också bra att Konkurrensverket under året kommer med sin rapport om det inventerade kommun Sverige vad gäller konkurrens med företag, neutralitet och förslag på verktyg framåt. Under tiden hoppas jag att debatten och det som i dag gick under benämningen ”skämslistan” gör att verksamheter själva synar sig i sömmarna angående sitt uppdrag inte minst mot lagstiftning. 

Ipaden som hjälpmedel till patienter.

I dag har jag haft möjligheten att få ta del av Region Skånes projekt kring ipads till personer som av olika anledning behöver den typen av tekniskt hjälpmedel.

Det är helt fantastiskt vilka möjligheter till att kunna konversera som erbjuds via program som individanpassas och provas ut till patienterna. Det blir en ny värld som öppnar sig för personer som t ex fått afasi och inte längre kan tala. Att mista sitt tal innebär en stor frustration av att inte längre kunna tala med sin omgivning och göra sig förstådd. Ipaden råder bot på detta och tänk att kunna konversera med nära och kära i vardagen, kunna gå på en fest och föra ett samtal eller att gå till affären och kunna berätta vad man vill köpa. Saker som vi andra tar för givet. Får man ont kan man berätta detta, att man behöver vila eller vad man tänker på. Inser också vad dessa hjälpmedel, idag och framöver i nya former, kommer att innebära för personer med speciella behov och för oss alla på ålderns höst. Fantastiskt.

Hörde om en man i 80 års åldern som är super duktig på att använda ipadens möjligheter i sin kommunikation med omvärlden. Jag blir glad inombords när jag får ta del av dessa möjligheter för patienter.

Varför kvotering inte är lösningen

Idag skriver DN om hur det blir allt färre kvinnor i svenska bolagsstyrelser, en utveckling som väcker frågan om hurvida kvotering är ett bra sätt att skynda på utvecklingen eller inte. Samtidigt skriver jag i tidningen Entreprenör om varför just kvotering är fel väg att gå.

Kvotering fel väg att gå

När jag som Moderatkvinna sammanfattar läget för kvinnor i näringslivet gör jag det med blandade känslor. Sverige ligger en bra bit över medel i EU vad gäller andel kvinnor i bolagsstyrelser med våra 25,5 procent, samtidigt som bara 3,8 procent av de verkställande direktörerna i börsnoterade företag är kvinnor. De statliga bolagen har däremot gått i bräschen för att förändra strukturer utan kvotering. I statens ägarpolicy framgår att för att få en balans avseende jämställdhet är målsättningen att andelen av vardera kön ska vara minst 40 procent. De senaste siffrorna visar att i de helägda statliga bolagen är 49 procent av styrelseledamöterna och 43 procent av ordföranden är kvinnor. Jag vill främja en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser men jag vill inte kvotera in kvinnor. Däremot tycker jag att det är dags för näringslivet att följa de statliga bolagens utveckling.   

Jag välkomnar att koden för bolagsstyrning, som infördes 2004, uppmanar styrelser att eftersträva en jämnare könsfördelning.  Många bolag är idag enligt noteringskraven på Stockholmsbörsen skyldiga att tillämpa denna kod. Sedan 2004 kan man se att andelen kvinnor i börsnoterade bolags styrelser har ökat med 0,9 procentenheter per år. Detta är positivt, men jag tror att utvecklingen skulle kunna gå mycket snabbare om näringslivet ansträngde sig lite mer. I den här hastigheten kommer det att dröja ytterligare 15 år innan världens mest jämställda land har en jämlik representation i sina bolagsstyrelser.  

Varför är då inte kvotering lösningen för att påskynda en förändring? Jag anser inte att kvinnor som grupp kan företrädas av varandra bara för att man är kvinna lika lite som jag tror på det motsatta hos män. En styrelse blir inte per automatik bättre genom att vissa kvoter uppfylls. Tvärtom är de redan existerande kvoteringar som sker med snäva sökvägar inom små grupper förödande för framtiden.  Jag vill inte kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser, men jag vill att bolagsstyrelser och företagsledningar uppmuntras att rekrytera utanför det egna nätverket. För att synliggöra kvinnors företagande, ge kvalificerade kvinnor tillgång till befintliga styrelsenätverk och vidareutveckla sin kompetens inom styrelsearbete har regeringen tagit initiativ till det nationella styrelseprogrammet för kvinnor – Styrelsekraft. Intresset för att delta i programmet har varit mycket stort – 1 400 kvinnor från hela landet ansökte om att få delta. Nästa steg blir nu ett program som utbildar och certifierar valberedningsledamöterna för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Valberedningarna måste bland annat bli bättre på att definiera uppdraget och att identifiera vilken kompetens som bäst kompletterar styrelsen.

Jämställdhetsutvecklingen i bolagsstyrelser ska bygga på frivillighet. Men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och vara nöjda med dagens situation. Regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder för att stimulera denna utveckling, inte minst genom att själv vara ledande vad gäller könsfördelningen i statliga bolag. Vårt arbete fortsätter framåt, och detsamma måste gälla för bolagen. Gårdagens arbetssätt kan inte vara morgondagens svar på utveckling. Staten har tagit sitt ansvar för styrelsers sammansättning utan kvotering. Nu är det dags att för näringslivet att göra slag i saken. 

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Riksdagsledamot och styrelseledamot för Moderatkvinnorna

Artikeln publicerades av Entreprenör den 10 juni 2013

 

Smarta lösningar för morgondagens äldreomsorg.

I dag har jag lyssnat på smarta lösningar för äldreomsorg.

”Smarta golv” kan med den boendes steg känna av och räkna fram snitt tid i vardagen för när en person befinner sig i vardagsrummet, sovrummet, köket och i badrummet. Olika morgon sysslor, lunch, eftermiddag samt kvälls aktiviteter i hemmet tar olika tid. Om en person skulle tillbringa mer tid i badrummet än vad som är ”normalt” skulle detta betyda att golvet känner av att personen fortfarande finns i rummet och därmed skicka iväg en signal om avvikelse. Personalens uppmärksamhet skulle påkallas för att kontrollera att allt är som det ska. En sådan teknisk utveckling i framtida boenden gör att trygghet skapas på ett smart sätt.

Med teknikens hjälp kan vi framöver också känna oss trygga med tekniska hjälpmedel i form av trygghetslarm som fungerar långt utanför vårt eget boende. Detta och mycket annat har jag fått ta del av i dag på mitt verksamhetsbesök hos Tunstall.