Vardagshjältar

I dag på nyheterna intervjuades en mamma, vars son fått sin mobiltelefon stulen. Hon berättar om att familjen valt att ta tillbaka anmälan p.g.a. rädsla för vad som händer fortsättningsvis i rättsprocessen och därefter. Detta betyder att den som i detta fall har begått brottet går segrande om inte det blir en rättssak. Det skulle vara en obehaglig samhällsutveckling och vi måste arbeta för att så inte blir fallet.
I reportaget får vi veta att det nu finns en hel pärm i just denna del av Sverige, där man samlar alla de fall där det finns brott men där den enskildes anmälan dragits tillbaka.
Problematiken finns här och nu. Vuxenvärlden måste börja agera och reagera på det som sker från små incidenter redan då barn och ungdomar tar sig friheter som kränker andra personer och/ eller egendom. Det handlar om att bryta mönster och att stå upp för positiva attityder och beteenden.
Rekrytering till kriminalitet sker bl.a. genom hot från äldre som tvingar yngre, icke straffmyndiga, att begå brotten åt dem eller att yngre ser en chans att få komma med i ett sammanhang genom att ställa upp för de äldre. Sådan rekrytering måste brytas och därför är det oerhört viktigt att veta vad de egna barnen och ungdomarna har för umgänge och var de spenderar sin fritid. Många olika saker behöver ske samtidigt och vuxenvärlden utanför den egna familjen behöver i alla sammanhang ta diskussioner, reagera och agera.
I vår farmor och mormors generation (jag 45 år) och även hos våra föräldrar fanns andan av att alla som gör något dumt får en tillsägelse oavsett vems barn det är. Den samhällsregulatorn och funktionen har trappats av betydligt och dessutom så har det många gånger blivit så att föräldrar vars barn blir tillsagda istället reagerar genom att läxa upp den vuxne som hade ” det dåliga omdömet” att säga ifrån. Normen i samhället har förändrats till det sämre. Det är som jag ser det en orsak till varför vi nu har program där goda exempel lyfts fram. Människor som agerat för att skydda en annan person, förhindra ett brott och på olika sätt blivit en vardagshjälte lyfts fram. Det ser jag som oerhört positivt, men jag skulle vilja se en utveckling där vi alla bestämmer oss för att bli vardagshjältar såväl i smått som i stort. Hjältarna får aldrig bli undantagen.