Dialog med förälder.

Debattera politik är en sak, men att debattera med sina barn och ungdomar om att bädda sängen, diska och dammsuga kan vara svårare. Ännu svårare kan det vara om du är förälder till ett förståndshandikappat barn. Hur mycket ska du kräva av ditt barn? Är jag elak om jag ställer krav eller är det att göra barnet en björntjänst att inte ställa de krav som man egentligen skulle vilja men inte gör? Detta är en fråga som föräldrar med all säkerhet ställer sig. Alla barn testar gränser och vi behöver alla stångas med att låta dem ta ansvar efterhand som de blir äldre och utvecklar sin förmåga. Hur gör man då och vilken stötta kan man få för att få hjälpen att träna sin "upproriska" tonåring till att ta ansvar? Meningen är ju att personen ifråga ska bli så självständig som möjligt och klara sig på ett bra sätt på egen hand i vuxenlivet när vi inte längre finns där tillhands hela tiden. Ett bra sätt måste vara den del av tiden som andra vuxna involveras i ungdomarnas liv. Ställs krav när man bor hemifrån på att sängen ska bäddas och att disken ska ställas i diskmaskinen så blir rutinen också enklare hemma hos mamma och pappa. Värre blir det om man ”slipper” vid bortavaron och istället pysslas om. I de fallen blir konsekvensen att hemmet får en tyngre börda.